Grustankar

Som vanligt hade jag grus i ögonen i morse när jag sprang min joggingrunda på grusvägen här utanför. Men inte mer än att jag såg två tranor som kretsade över huset när jag lyfte blicken. När jag tog av mina grusiga gympadojor här hemma berättade Lasse att trana heter grus grus på latin. Hans förhoppningar om att väcka mitt fågelintresse har inte grusats helt.

Bråddjup

Anledningen till att jag inte är cirkusartist är inte att jag inte kan lägga benen bakom huvudet samtidigt som jag står på händer på fjorton konservburkar, inte att jag inte kan slå baklänges kuller-byttor på en vinglande enhjuling, inte att jag inte kan trolla fram näsdukar ur öronen medan jag dansar. Det kan jag! Anledningen till att jag inte är cirkusartist är att jag aldrig skulle våga kasta mig ut för bråddjupen.

Svunna drömmar

Jag ska bli cirkusartist när jag blir stor. Jag ska lägga benen bakom huvudet samtidigt som jag står på händer på fjorton konserv-burkar staplade ovanpå varandra. Jag ska slå baklänges kuller-byttor på en vinglande enhjuling och trolla fram näsdukar ur öronen medan jag dansar naken på slak lina. Jag ska åla mig i kroppsnära trikåer med bilder på en leende kronprinsessa innan jag dyker ned för det svindlande bråddjupet med huvudet före. Publikhavet framför mig ska jubla.

Inte ens slutklämmen är rolig

Jag ville inte stiga upp idag. Jag vill inte leva i ett land där de rika stjäl från de fattiga, där man tvingar dödssjuka människor att arbeta, där man inte har råd att gå till tandläkaren när man är gammal, där barn till ensamstående föräldrar sorteras ut redan i förskolan, ett land där rasismen smugit sig ända in i parlamentet och där det inte finns någon solidaritet. Hur solidarisk är jag själv?

En blå, en vit och en gul

Du ska lägga en lapp i varje kuvert. En blå, en vit och en gul. Vilket parti du ska välja? Det måste du bestämma själv. Nej, inte alla röstsedlarna i samma kuvert. Tre kuvert ska det vara. Nej, du får inte rösta till din man fast du vet vad han vill. Nä, inte två vita och en gul. Det ska vara en blå, en vit och en gul. Nej, jag känner inte din fru, du måste ta med din legitimation.

Veckan som röstmottagare är slut. Idag har jag röstat själv. Jag la en blå, en vit och en gul röstsedel i olika kuvert. På rätt parti.

Hemligt uppdrag

Bedöööva dem! Du ska bedöva kunderna med vänlighet. Vad de än säger och vad de än gör. Javisst! Jag ler så mungiporna fastnar vid örsnibbarna åt gubben, jag menar herrn, som knäpper efter mig med fingrarna som om jag var en hund. Nickar tillmötes-gående mot kärr… damen som skäller ut mig. Småflirtar med bråkstaken och frågar vad jag kan hjälpa till med. Leeer så jag måste dra ner mungiporna med våld när jag kommer hem. Allt medan jag fräser åt Lasse… Uppdraget är utfört.

Uppförsbackar

Jag springer. Varje dag. Kutar runt på skogsvägarna här utanför och undrar varför uppförsbackarna inte har blivit nedförsbackar när jag springer tillbaka. Det är konstigt tycker jag. Idag slog jag en lov runt tjärnen också. Tittade på kossorna som stod med huvudet åt samma håll. De får flytta in i lagårn snart för hösten är på väg. Löven har redan börjat singla ner från träden. Uppförs-backarna tar på mina krafter men jag får lön för mödan. Känner mig duktig för en gångs skull. Jag springer. Varje dag.

Mina sista kotankar

Som bloggare vill man bli upptäckt. Inget snack om saken. Om ingen läser det man skriver kan man lika gärna lägga av. Eller bli en ko om det är det man vill. Kossor bloggar inte. De har andra metoder för att bli upptäckta. De är flockdjur sägs det. Precis om människorna. Fast själv känner jag mig mest som en solodansare. En koromantiker som vill bli sedd utan att synas. Jag har sagt mitt om kossor nu.

Fler kotankar

Jag tror att de är flockdjur. Korna. Att det är därför de står med huvudet åt samma håll. Men som jag föreställer mig det kräver flockliv ett visst mått av samarbete. Och samarbete kräver kommunikation. Svårt att kommunicera när man vänder rumpan mot varandra tänker jag. Fast kossor kanske inte behöver prata så mycket. Det gör inte jag heller. Jag ska bli ko i mitt nästa liv.

Efterlysning

Var är de? Dagarna som jag skulle fylla mitt liv med. De bara försvinner liksom. Det var inte länge sedan jag hade ett hav av oanvända dagar framför mig. Nu har jag förbrukat de flesta. Vart har de tagit vägen? Dagarna. Jag ska ansöka om en extra ranson för detta håller inte. Livet har ju knappt börjat. Var är de? Dagarna jag skulle fylla livet med.

Kotankar

Varje dag när jag kör genom det skånska landskapet ser jag dem. Kossorna. De ostressade, sävliga djuren som står där och tuggar och viftar bort flugor med svansen. Och varje dag undrar jag samma sak. Varför alla korna står med huvudet åt samma håll. Finns det någon koexpert där ute som kan tala om för mig varför alla kossor alltid – utan undantag – vänder huvudet åt samma håll.

Att komma hem

Att blogga kan vara knepigt ibland. Som igår när jag la ut en obegriplig text som jag inte själv förstod. Jag var tvungen att koppla upp mig flera gånger för att läsa vad jag hade skrivit. Tänkte: vad menar människan egentligen, ända tills jag kom på att det var jag som var människan. Då tog jag mitt förnuft till fånga och raderade texten.

Idag fick vi en skrivpuff igen. Det känns tryggt. Nästan som att komma hem.

Myrtankar

På skogspromenaden såg sexåringen och jag en myra som släpade på en annan myra. Vi funderade över om det var en död myra som den andra bar på eller om det var en babymyra som inte lärt sig gå än. Eller en skadad myra på väg till sjukstacken Det kanske rentav var en sjuk babymyra. Att det inte var en död babymyra som den andra myran släpade på var vi båda överens om.

Jag behöver anmäla någon

Kan man anmäla apotekspersonalen som säljer salvor som utlöser allergiska reaktioner? Eller sjuksköterskan som rekommenderar att man ska sätta Nivea på allergiutslagen i stället för att uppsöka en läkare? Eller är det mig själv jag ska anmäla för att jag är så korkad att jag använder smink som jag får utslag av? Eller min mamma kanske som födde en sådan som mig? Vem kan man anmäla egentligen? Jag ser ut som kalvsylta i ansiktet. Jag behöver anmäla någon.