– Fröken sa, att du skulle skriva under, säger han och slänger sin underkända provräkning på bordet.
Mamma stryker bort några hårstrån från pannan och lutar sig över pappret. Skakar på huvudet medan hon läser.
Sen går hon tillbaka till spisen och fortsätter att röra i soppan.
– Fröken sa att du skulle skriva under, upprepar han.
Han är säker på att mamma gråter nu. Det gör hon alltid. Gråter och suckar. Suckar och gråter.
– Du måste skriva på tills i morgon, säger han.
Mamma flyttar undan provräkningen till diskbänken och sätter fram en assiett med fläskkorv på bordet. Släpar benen efter sig när hon hämtar tallrikar från skåpet. Till sist ställer hon soppkastrullen på bordet med en duns.
– Du får korven, säger hon och skjuter fram assietten mot honom.
Det ryker om soppan som hon slevar upp i tallrikarna.
Han vet att hon är besviken. Även om hon inte säger något, ser han det på hennes hållning och sättet som hon rör sig på. Hon kanske tror att hon kan trolla bort sin besvikelse genom att inte prata om den.
– Jag förstår inte matten, säger han.
– Ät nu!
– Jag fattar den inte.
Mamma har brett ett tjockt lager margarin på ett knäckebröd och tuggar så det knastrar mellan tänderna.
– Äta måste man, smackar hon.
– Fröken sa, att du skulle komma till skolan och prata med henne, säger han.
Äntligen reagerar hon. Sitter som förstenad innan hon börjar andas snabbt och ryckigt. En bit knäckebröd fastnar i halsen på henne. Med tårarna sprutande ur ögonen stapplar hon bort till vasken och dricker ett glas vatten. Det rosslar om henne när hon raglar ut från köket.
Hon bara lämnar honom.
(skrivpuffutmaning: skriv om en besvikelse)
Inlägg
