.

.
Klicka på bilden om du vill köpa min bok.

lördag 30 oktober 2010

Min styrka och min svaghet

Minns du snöret? Det gula snöret som jag fick av sjukgymnasten. Jag drar i det fortfarande. Jag gör som man säger till mig. Det är min svaghet. Jag har dragit i ett halvår nu men jag har fortfarande ingen styrka i högerarmen. Men jag har envishet. Det är min styrka. Eller möjligen min svaghet.

fredag 29 oktober 2010

En bok och en tandborste

Två kap har jag gjort denna veckan. Jag har köpt en bok och en tandborste. I min smak. Boken heter Norrlands svårmod och är skriven av Therése Söderlind. Den har allt. Spänning, djup, skärpa, njutbart språk. Allt utom humor men det jag inte jag heller så det gör ingenting. Tandborsten heter Spiderman och är en riktig tuffing. Hinner knappt in i munnen förrän den rensat bort all tandsten. Två fullträffar helt i min smak. Kan man ha det bättre. Jag är en lyckligt lottad människa.

tisdag 26 oktober 2010

Överlevnadsstrategi

Jag har utvecklat min egen strategi för att överleva. Först springer jag. Fortare än tanken. Sen jobbar jag. Då hinner jag inte. Tänka. Väl hemkommen har jag ingen ork överhuvudtaget och defintivt inte för några tankar. Det är när jag går till sängs som krisen uppstår. Det är då de kommer. Tankarna. Det brukar lösa sig med ett klubbslag i huvudet för det mesta. Om jag inte är felinformerad lagras tankarna i en särskild mapp på hårddisken. Men det är ett senare problem.

måndag 25 oktober 2010

Maktlöshet var det här

Vi har alla sett den. Den där tingesten som svänger i takt med honom själv där han skrider fram. Vi vet alla vad den står för också. Makt. Vissa av oss kan få skrämselhicka när vi ser den. Slipsen som han bär.

lördag 23 oktober 2010

Tacksamhet var det här

Jag är så tacksam att du torkar av diskbänken en extra gång när jag har diskat, att du hänger om tvätten på klädstrecket eftersom jag inte sträckt den tillräckligt, att du sorterar soporna som jag har slängt fel, att du korrigerar ventilen när jag eldar, att du rättar till varenda liten detalj jag gör. Jag är så tacksam att jag köpte en present till dig idag. En ögonbindel. Med vidhängande handbojor. Tack för hjälpen.

fredag 22 oktober 2010

Hos doktorn

”Du har nickelallergi”, sa doktorn.
Jag kände mig lättad. Äntligen en diagnos. Nu väntade jag bara på instruktioner hur jag skulle sköta min allergi, men doktorn var redan på väg ut ur rummet.
”Det är klart” sa han! ”Du kan gå hem!”
”Men! Det kliar. Vad ska jag göra för att slippa utslagen? Eller för att ta bort klådan.”
”Undvik nickel”, sa doktorn.
Drev han med mig?
”Jaha, och vad finns det nickel i då?” frågade jag.
”Lite allt möjligt”, sa doktorn.
”Hur ska jag då kunna undvika det?” envisades jag.
”Du får kolla på nätet”, sa doktorn och pekade på dörren.
Det var uppenbart att han inte tänkte svara på fler frågor.
Jag tänker inte ställa fler heller.
Det är inte min avsikt att svärta ner hela läkarkåren.
Men nästa gång uppsöker jag en medicinman.

torsdag 21 oktober 2010

Låt bli mina påsar

Följer Google med mig in i badrummet? Kan de läsa mina tankar? Att de vet vad jag skriver till mina käraste, hur mitt hus ser ut, vilka sjukdomar jag inte har och vilken musik jag gillar, det visste jag. Men att jag skulle snubbla över en annons på nätet om att ta bort påsar under ögonen samma morgon som jag upptäcker att det hänger något sladdrigt som inte brukar hänga där under det ena ögat, det gjorde mig faktiskt förvånad. Snälla Google, jag vill ha mina påsar i fred.

onsdag 20 oktober 2010

I svampskogen

Om du vill känna dig misslyckad ska du plocka svamp tillsammans med en erfaren svampplockare. Innan du hunnit ta på dig dina svampglasögon kommer han att kasta sig över kantarellerna under löven som du nyss trampade på. Sen kommer han att fylla sin svampkorg med de guldskimrande delikatesserna på ett kick samtidigt som han ältar om skillnaden mellan finluden och grovluden stensopp. Du kommer att hinna grubbla över vilken giftsvamp som snabbast tar kål på honom.

tisdag 19 oktober 2010

Struktur

Strukturen är densamma varje gång. Jag provar mig fram. Först skriver jag rakt av. Utan spärrar. Sen raderar jag. Adjektiv mest. Smakar på orden som finns kvar. Tänker vilken sörja. Sen springer jag. Jobbar, rusar, påtar, pular. Kollar dem igen. Orden. Tvekar. Tvivlar. Muttrar. Pillar. Bestämmer mig för att ägna mig åt något nyttigare. Strukturen är densamma.

måndag 18 oktober 2010

Man trevar

Man trevar sig fram. Skrattar när de vill att man ska skratta och gråter om de hellre önskar det. Tackar när de bjuder en på kaka och spottar ut den sen när de har gått. Blundar när de ej vill synas och försöker glömma allt som man har sett. Tills festen är över. Då skrattar man inte. Minns man det man såg. Gråter man för att man gjorde som de sa.

lördag 16 oktober 2010

Ett bett

Ett bett gör ont. Men inte lika ont som två. Dubbelt så många gör dubbelt så ont. Hur det känns med hundra och åter hundra går inte att beskriva. Ett bett om dagen. År efter år. Det är slut med det nu. Jag har inte bett om dina bett. Från och med idag biter jag tillbaka. Det ska bli ett sant nöje att bita dig.

måndag 11 oktober 2010

En rakt igenom manlig bastion

Åtta nobelpris till åtta män i år. Två kvinnliga fysikpristagare genom tiderna och en kvinna som har fått ekonomipriset. Jag har svårt att försona mig med det. Vet inte varför jag bryr mig över-huvudtaget. Det finns mer närliggande orättvisor som bekymrar mig mycket mer än detta egentligen. Men jag är en sån där oförsonlig typ som tycker att rättvisa är rättvisare än orättvisa. I alla lägen.

söndag 10 oktober 2010

Gruff

sitter för mig själv och gruffar
varför kommer inga puffar
skriver själv så gott jag kan
men jag saknar puffarna från Ann
undrar var hon håller hus
jag har skrivit klart om grus

lördag 9 oktober 2010

Något galet

Om du inte flinar självbelåtet, om du inte smular sönder mina argument, om du inte döljer ditt leende i handflatan, om du inte tror dig veta bäst, om du inte kväver alla spontanyttringar, om du inte tömmer rummet på syre, om du inte dödar med din blick, om du inte går till attack. Då är något galet.

måndag 4 oktober 2010

Jag springer

Jag springer för att inte tänka. Springer för att tänka. Jag springer för att hitta orden. För att hinna ikapp. Mig själv. Jag springer för att inte känna. Springer för att känna. Jag springer för att jag måste. För att jag inte kan något annat. Jag kommer aldrig att avstå från att springa. Jag springer tills jag dör.

söndag 3 oktober 2010

Välkommen på kalas

Tack för din inbjudan. Jag kommer gärna. Bara dina bestick är nickelfria och du inte använder parfym. Och inte bjuder på kött, nötter, mjölk, äpplen, ägg, fisk, bröd, banan eller kiwi. Hunden, katten och benjaminfikusen måste du slänga ut innan jag kommer. Glöm inte att dammsuga så hundhåren inte sitter kvar i mattan. Att badrummet har mögelsanerats förutsätter jag. Och att du inte röker eller eldar inomhus. Tack för din inbjudan. Det ska bli roligt att träffas.

fredag 1 oktober 2010

Allt genast

Vilken typ är du? Jag är en sån som vill äta upp kakan innan jag har gjort i ordning degen. Som vill se effekterna av joggingen innan jag har startat löparrundan och gå och lägga mig innan jag har stigit upp. Jag vill gärna njuta av resan innan jag har köpt biljetten också och avsluta samtalet innan jag har påbörjat det. Men inte ge ut boken innan jag börjat skriva den. Helst inte dö heller. Innan jag har börjat leva.