.

.
Klicka på bilden om du vill köpa min bok.

torsdag 12 augusti 2010

Under mattan

Sluta sjåpa dig. Så farligt var det inte. Ett litet blåmärke bara. Nåja två då, det är väl inget att tjafsa om. Han är snäll egentligen. Jag lovar. Han är den snällaste människa som finns. Han kan bara inte behärska sig när han blir arg. Han menar inget illa. Nu får du sluta gnälla. Men säg något då! Varför svarar du inte? Varför ligger du alldeles orörlig? Och varför är du så blå om läpparna. Jamen svara mig då. Hallå! Rör på dig människa. Andas! Andas då för helvete! Andas sa jag!

8 kommentarer:

  1. Känslor är svåra att hantera och många väljer att inte se det de ser och kanske inte ens känna det de känner. Jag noterar hur irritationen blir rädsla som sedan övergår i ilska hos åskådaren som talar i din text.

    SvaraRadera
  2. ursch så kusligt det blev trodde inte det i början men mmm det gilla jag

    SvaraRadera
  3. Ja. Så hemskt. Och så bra. Och så verkligt. Tyvärr.

    SvaraRadera
  4. En text som känns! Och du trappar upp det skickligt från det lilla blåmärket! Bra!

    SvaraRadera
  5. Från värre till värst. Undrar vem åskådaren är som känns så känslokall.

    SvaraRadera