Känslans logik

En fattig man ifrån Skara
som på skrattet ej ville spara.
var med enkel logik
trots allt ofattbart rik
och hans känslor var helt uppenbara.

Läs mig

Livet ristar sig in i mitt ansikte. Varje linje, vartenda hudveck har något att berätta om mitt liv. Mina skratt, mina misstag, mina sorger, allt står att läsa i mitt ansikte. Det är där du kan läsa vem jag är. Det är där du kan se att jag har levt.

Dags för miljöombyte

Om en stund kommer hon att fäkta med armarna. Färgen på hennes kinder kommer att stiga när hon klagar över allt hon har att göra. Hennes suckar kommer att tillta i styrka. Hon kommer inte att märka att jag lämnar rummet. Jag ska söka ett nytt jobb.

Pingviner finns på TV

Min första tanke när jag lämnar mitt hus är att jag redan längtar hem. Vad ska jag ute att göra? Jag har ju allt jag behöver här hemma. Allt utom medelhavsutsikt och pingvintjatter men det kan jag vara utan och förresten finns det pingviner på TV. Jag tror jag går in igen.

Fälleben

De va väl ente så farlitt. De bloar ju ente ens. Ja satte bara litta fälleben för du e en redig pibesill. Gabar så man ente får nån madaro. Ja ble så ked po daj så jag fick nock. Du får väl gå te dendarrade tannamagaren i stället för å stå där å liba.

Små franska byar

Mannitol, Makrogol, Sorbitol, Dormeasan, Euvekan, Bicusan, Mirtazapin, Sertralin och Vi-Siblin. Låter som namnen på små franska byar. Men det var vad som stod på burkarna på hennes nattygsbord. Det var allt hon lämnade efter sig.

Samma person

När kassörskan kallar dig för damen. När barndomsvännen inte känner igen dig. När männen slutat vända sig om efter dig på gatan. När barnbarnen hjälper dig att mms:a. När du glömmer namnet på din dotter. När vännerna dör. När grannpojken säger att du ser ut som ett russin. Då är du samma person. Fast äldre.

Sanna lögner

Det är klart att jag ljuger. Vad skulle jag annars skriva om, om jag inte hittade på. Här händer det ingenting. Absolut ingenting. Men jag ljuger lagom. Bara så lite att lögnen blir en sanning. Nästan.

Mjölig potatis

Vilken facebooktyp är du? Narcissisten, voyeuren eller realtidsrapportören? Och vilken personlighetstyp är du? Vilken BH-typ och vilken potatistyp? För du är väl en typ i alla fall? Det är du vare sig du vill eller ej. Inbilla dig inte att du faller utanför normerna. Själv är jag en tradig typ. Samma visor varje dag. Och jag vill ha mjölig potatis.

Pulera

Nu är Socialstyrelsen i farten igen. Nu föreslår de att man ska fin-för-dela orden så de blir lättare att läsa. De tror att det är många som skulle sätta värde på det. Ett annat förslag är att man av-skaffar alla förstavelser. Korta ord är mera lättlästa säger de. De tror att vi är dumma. Att de kan pulera oss hur som helst.

Jag

Ljus hy och putmage. Inte så tjock. Armar och ben funktions-dugliga. Två öron, två ögon och två tuttar. Mun som ett streck. Födelsemärke på ena skinkan. Halvlångt hår men ska till frissan på måndag. Naglarna är konstiga. Trekantiga liksom. De ser ut som kjolar. Ja, så ungefär ser jag ut. Tänkte du ville veta. Så du vet vem det är som skriver.

Utan mössa

Jodå. Jag finns. Det tror jag i alla fall. Fast jag pratar inte lika mycket som du. Vet liksom inte vad jag ska säga. Jag har inte en sådan röd mössa som du heller. En som blinkar och tutar. Men jag finns. Jag är nästan säker på det. Har bara inte tänkt på det innan. Att man kan finnas utan att man syns.

Något att glädjas åt

Har du något glädjeprojekt i skrivbordslådan? Ja, det är inte jag som undrar, det är Socialstyrelsen. Har du några dikter kanske? Som du har skrivit själv. Eller en oöppnad chipspåse? En årslön som bara väntar på att spenderas? Jaså inte det. Men du har kanske en överraskning till din älskade. Eller gömmer du dina cigarretter där i skrivbordet? Eller en fickplunta med något stärkande. Inte det heller! Men vad har du i skrivbordslådan då? De vill veta det. Socialstyrelsen.

Loser

Jag hatar att förlora. Oavsett om det handlar om Alfapet eller avslag på ett jobb så tar jag en förlust som ett personligt nederlag. Spelar det ingen roll om man vinner kan man lika gärna låta bli att vara med i leken tänker jag. Jag vill inte sitta där och le kramp-aktigt mot segraren när han svassar förbi. Försöka intala mig att det inte är ett nederlag att förlora. Jag vill vinna.

Full fräs framåt

Det räcker nu. Det går för fort. Jag hinner inte smaka, inte tugga. Bara svälja. Jag går inte med på det längre. Jag tänker gräva en grop. En grop som jag kan sitta i och titta på dig när du fräser förbi. Om jag ser att det går åt helskotta ska jag fräsa åt dig. Fast du kommer inte att höra mig. Det hinner du inte.

Möten, kalas och faster Anna

Hur är det med almanackan för i år? Har du bokat in din skrivtid än? Din skrivtid och din egentid. Eller är den redan fullbokad? Kalendern. Fullbokad med möten, kalas och faster Anna, möten, kalas och faster Anna. Inte för att jag har med det att göra. Jag vill inte snoka. Jag kan bara inte låta bli att undra.

Skala mig

Skala mig. Uppifrån och ner. Skrapa lite på ytan åtminstone. Ja, det är bara ett förslag. Om du vill veta vem jag är. Annars kan du fortsätta som du gör. Att tala om för mig vad jag känner. Egentligen. Eller vad jag borde ha känt eftersom det är så man känner. Du gör som du vill. Själv vet jag vem jag är.

Som en flåbuse

Om någon sagt för tio år sedan att jag skulle börja jogga 2010 hade jag skrattat mig halvt fördärvad. Jogga. Jag! Som en flåbuse. Med pannlampa och broddar och morotsblast i näsan. Jag springer. Varje dag. Med pannlampa och broddar. Det finns annat man kan skratta åt.