.

.
Klicka på bilden om du vill köpa min bok.

söndag 4 september 2011

Det bästa och det sämsta

Det bästa med att bo på landet är att man har nära till kantarellerna och det sämsta att man aldrig behöver längta efter dem.

(skrivpuffutmaning: skriv om det bästa)

16 kommentarer:

  1. Låter gott och verkar kärnfullt

    SvaraRadera
  2. som vanligt säger du allt med bara ett par meningar...

    SvaraRadera
  3. Det här med direkt tillfredställelse tror jag är lite av ett aber; vi hinner njuta av att längta efter något; däremot drar vi på våra sorger i det längsta.

    Följden blir att vi lever i tunga sjok av negativa tankar som bara tillfälligt lyses upp av positiva diton. Om vi bara hade längtat mer hade vi fått större balans.

    Intressant text!

    /Roger

    SvaraRadera
  4. "Vi hinner aldrig njuta" skulle det vara, annars blir det konstigt.

    SvaraRadera
  5. Herlig:)
    Kunne godt ha tenkt meg å bo på landet, nær skogen og uten naboer...
    Ha en fin kveld:)

    SvaraRadera
  6. Jajamen ... om inte grannen snott dom :)!

    SvaraRadera
  7. Det där håller jag verkligen med om! (bor själv på landet) =)

    SvaraRadera
  8. Japp. Men jag längtar efter dom... mycket ändå. Har inte talangen att "se" dom små gula fläckarna. Dom liksom försvinner i myllret. Så jag får förlita mig på att andra plockar till mig med.

    SvaraRadera
  9. Det sämsta i den vinklingen låter dock inte så allvarligt. ;)

    SvaraRadera
  10. Jag längtar lite efter dem nu. Fast jag kommer ha nära till dem nästa gång jag åker till landet. :-)

    SvaraRadera
  11. Enkelt och så himla sant!

    SvaraRadera
  12. Helt rätt..! (Även om våra kantareller växer på COOP)..
    Min mamma sa alltid till mig när jag var liten, att hon aldrig ville bli riktigt (snuskigt) rik. För då kan man inte önska sig något...
    Jag är tacksam för den lärdommen. För önska verkar vara det man får ägna sig åt...

    SvaraRadera