.

.
Klicka på bilden om du vill köpa mina böcker.

söndag 27 december 2009

Kommunikationsstörningar

Det finns de som påstår att skrivande är en kommunikationsstörning. Jag känner mig böjd att hålla med. Att inte kunna leva utan att skriva är onekligen ett uttryck för någon sorts störning. Om man dessutom är en sån som vill bli sedd utan att synas, råder det knappast någon tvekan om att man lider av en störning av något slag. Jag är en störd typ, jag medger det. Men jag kan inte leva utan min kommunikationsstörning.

4 kommentarer:

  1. Var glad för din störning om den hjälper dig att leva. Vi är nog många som lider av störningar. Vem vet, kanske är det störningarna som är livet. Fast de kan förstås variera mycket från en person till en annan. Vara av godo eller av ondo. Glöm Jan Stenmark. Kram :)

    SvaraRadera
  2. Det gör den inte. Hjälper mig att leva. Tvärtom känner jag mig som en krympling. Men. Krymplingar är vi allihopa, allihopa, allihopa. Jag med och du med.

    SvaraRadera
  3. Håller med Olu om att vi nog är många som har störningar - de flesta av oss, skulle jag tro. Själv har jag en konstig kommunikationssstöning som yttrar sig i att jag har har väldigt svårt för att skriva inlägg på min egen blogg, däremot blir jag ofta inspirerad att skriva (ofta alldeles för långa) kommentarer hos mina favoritbloggare! :-)

    SvaraRadera
  4. Jag är oändligt tacksam för din störning. Mera kommentarer tack.

    SvaraRadera