famlar
efter din kropp
i mörkret
lyssnar
efter dina andetag
stryker med handen
över tomgropen i sängen
nyss var nyss
nu är nu
du är borta
torsdag 1 juli 2010
Etiketter:
dödsångest,
familjeliv,
kommunikation,
Kärlek,
sårbarhet,
Sömnlöshet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
ja ibland ligger man så. Fin dikt om att förlora sakna
SvaraRaderaGillar särskilt "tomgropen".
SvaraRaderaSaknad, längtan - vackert och uttrycksfullt.
SvaraRaderaTycker också om tomgropen. Fint.
SvaraRaderaDitt språk är så vackert att jag springer förbi det, rakt in i det. Ingen kommentar är klok nog... Vackert? Räcker inte.
SvaraRadera