Att blogga kan vara knepigt ibland. Som igår när jag la ut en obegriplig text som jag inte själv förstod. Jag var tvungen att koppla upp mig flera gånger för att läsa vad jag hade skrivit. Tänkte: vad menar människan egentligen, ända tills jag kom på att det var jag som var människan. Då tog jag mitt förnuft till fånga och raderade texten.
Idag fick vi en skrivpuff igen. Det känns tryggt. Nästan som att komma hem.
Inlägg
Medberoende
13 timmar sedan
Ja haha, förstår vad du menar. Ibland undrar jag också hur i helsicke jag tänkte när jag skrev texten. Samtidigt tänker jag att jag måste få vara dålig ibland, misslyckas. Men, medges, det är svårt att acceptera (hos mig själv alltså ;-)).
SvaraRaderaLäste just en text jag skrev i januari.
SvaraRaderaKände inte heller att det var jag som skrivit den. Den var ju bra. Blev till och med så berörd att jag fick tårar på hornhinnan :0
E du nyfiken så hette den "Egentligen" o ligger den 17/1 2010.
Haha, underbart!
SvaraRaderaHa, ha ja ibland bara flödar det utan kontroll, och oftast finns ju ingen tid för redigering. Livet liksom knackar på dörren och vill in med dagislämning, jobb och skola.
SvaraRaderaSkrivpuff har för mig blivit ett dagligt behov och jag får nästan abstinens när den av någon anledning uteblir.
Dina ord förgyller min kväll! Och jag känner också igen mig i de där grubblerierna! Bra bra!
SvaraRaderaJa så känns det ibland.
SvaraRaderaDu kan uttrycka rätt du. Att blogga är så knepigt att det gör ont vissa dagar.
SvaraRaderaJag hade nog velat läsa det du skrotade... :)
Sen är det det där med hur man själv ser på sin text och hur andra ser den...
Jag hade också velat läsa det du raderade!
SvaraRaderaJag hittar ofta mig själv i dina texter.
Jag vet hur det är och jag tänker egentligen så är det nog en källa till glädje-förundran att man inte alltid begriper sig själv :)
SvaraRaderaGlad att du har kommmit hem !
SvaraRaderaHoppas det är för att stanna.