Alla var där. Cheferna och mellancheferna och vd:n i sin blommiga kravatt. De hade delat ut sina presenter och hållit sina lovtal och dofterna från deras kindpussar stack henne fortfarande i näsan. För första gången efter trettio år på företaget hade de visat sin uppskattning. Det var hennes tur att tacka nu. Hon plingade i glaset och harklade sig.
- Kära kolleger, kära hycklare…
Orden kändes rätt i hennes mun.
(skrivpuffutmaning: skriv om när det känns rätt)
Inlägg
Det är inte lätt
19 timmar sedan
Utan att vara en hycklare:
SvaraRaderaDu är bäst.
Underbart. Och kravatten!
SvaraRaderaHA!! Bra!
SvaraRaderaYes Kalle! Äntligen :)
SvaraRaderaunderbart!! verkligen!
SvaraRaderasjälvupplevt möjligen?
Vilken känsla att säga det! Helt rätt! :)
SvaraRaderahaha
SvaraRaderabra det ska jag komma ihåg.
Sno heter det ;)
den drömmen har vi nog alla haft någon gång i livet, tänk så många ta l jag skrivit i mitt huvud,verkligen helt rätt
SvaraRaderaUnderbart! Känns som att det var som taget från mitt egna avskedstal från min förra arbetsplats!
SvaraRaderaÅh, jag vet att du nu satte ord på vad så många önskar att de hade vågat säga i den situationen, suveränt!
SvaraRadera