När hon rasar som värst sätter jag på min skyddsväst. Tar jag på mig mina skyddsglasögon och spänner fast min skyddshjälm. Sen gömmer jag mig i mitt skyddsrum tills hon har lugnat ner sig. Det känns tryggast så.
Jag hoppas. Det är inget fel med det. Det hoppas jag inte i alla fall. Jag känner en som inte hoppades på något alls men så gick det som det gick också. Han dog. Själv hoppas jag på både det ena och det andra.
Jag gömde mig bakom Lena när han satte sig vid vårt bord. Började prata osammanhängande om sånt jag inte visste något om. När han frågade om vi skulle träffas igen så rodnade jag. Sa att det nog kanske inte gick. Då såg jag att han log.
Är det lettlandshjälpen? Jo jag undrar om de tycker om överskorpor där i Lettland för själv äter jag bara underskorpor så jag brukar mata ankorna med överskorporna som blir kvar i påsen men sen kom jag på att de kanske gör mer nytta där borta, man vill ju gärna hjälpa … jaså inte det. Värst vad de var kräsna då.