.

.
Klicka på bilden om du vill köpa mina böcker.

söndag 27 december 2009

Kommunikationsstörningar

Det finns de som påstår att skrivande är en kommunikationsstörning. Jag känner mig böjd att hålla med. Att inte kunna leva utan att skriva är onekligen ett uttryck för någon sorts störning. Om man dessutom är en sån som vill bli sedd utan att synas, råder det knappast någon tvekan om att man lider av en störning av något slag. Jag är en störd typ, jag medger det. Men jag kan inte leva utan min kommunikationsstörning.

fredag 18 december 2009

Semester

Jag har semester nu. Jag kan tänka tankarna färdigt. Tänka i fred på vilka ord jag ska använda. Och i vilken ordning jag ska placera dem. Jag har semester.

måndag 14 december 2009

Kalla Byxor

Någon har påpekat att man inte kan vara en hon och heta Kalle. Det är rätt. Det kan man inte. Det tror jag inte i alla fall. Men man kan vara en hon och kalla sig för Kalle. Det har jag inte hört något annat än att man kan göra så. Fast jag kanske ska kalla mig för Kalla Byx i stället. Eller Kalla Byxor. Det passar rätt bra faktiskt. Och så kan jag ändra namnet på bloggen på samma gång. Det var aldrig meningen att den skulle heta Hälsning från Ormanäs. Den skulle heta Kålsoppa. Jag tror att jag ska göra det. Ändra namnet på bloggen. Och på mig själv. Jag ska bara tänka lite först. Jag är en sån som måste tänka.

söndag 13 december 2009

Hosta

I tio år harjag varit hon som hostar. Idag är jag hon som voltade med bilen. Jag önskar att jag var hon som kan skriva.

måndag 7 december 2009

Nära döden

Jag var nära döden i torsdags. Men jag dog inte. Tur är det för det hade jag aldrig vågat. Man skulle få prova först för att se hur det är. Men döden har inga prova-på-erbjudanden. Man får inte skämta om den heller. Det gör jag inte. Jag är gravallvarlig. Livrädd och gravallvarlig.

lördag 5 december 2009

Överförmyndare

Handen på hjärtat. Hur ofta tänker du på överförmyndare. Jag gör det aldrig. Men av någon anledning bloggade jag förra söndagen om överförmyndare. Sjöng "Du död jag dör väl när jag vill" så adventsstjärnorna dansade dödsdans i fönstersmygen. I torsdags voltade jag med bilen. Det är ett mirakel att jag överlevde. Den som räddade mig ut ur bilen är - överförmyndare. Jag ska aldrig tala illa om överförmyndare mer. Men jag kommer aldrig att göra som de säger.

söndag 29 november 2009

Att skriva är fortfarande nödvändigt

Nu kan jag blogga och pinga men jag vet fortfarande inte i vilken ordning jag ska placera orden. Jag behöver positiv kritik av positiva människor. Huga! Eller en överförmyndare som talar om för mig vad jag ska skriva. Då skulle jag göra tvärtemot. Det är det enda jag vet säkert om överförmyndare, att jag aldrig skulle göra som de sa. Att skriva är fortfarande nödvändigt.

Att skriva är nödvändigt

Jag skriver för att jag måste. Det är inte lätt. Först måste man bestämma vad man ska skriva. Sedan vilka ord man ska använda. Och i vilken ordning man ska placera orden. Det är det svåraste av allt. Att bestämma i vilken ordning man ska placera orden. Jag skriver för att jag måste.

lördag 21 november 2009

Positiva människor

Jag hatar positiva människor.
Det finns inget jag hatar så mycket som positiva människor.
Det skulle vara humor i så fall.
Jag skrattar när jag vill och hör sen.
Welcome to my fun-club.

söndag 15 november 2009

Prata persilja

Att göra en blogg är inte så svårt. Det går på några minuter. Det svåraste är att veta vad man ska skriva. Jag tror att jag skriver att persiljan trivs i Ormanäs. Det är det nog inte alla som vet. Att persiljan trivs i Ormanäs.

lördag 7 november 2009

Wettexdukar

Jag har alltid velat bo i ett wettexduksfritt hem. Finns det något mer motbjudande än wettexdukar? Grisskära och vattniga och fulla av lömska bakterier. Men så hände det som aldrig händer. Åtminstone inte mig. Att jag mötte mannen som fick knävecken att svikta och hormonerna att rusa sprinterlopp i blodbanorna. Med förkärlek för wettexdukar. Jag var tvungen att välja. Ville jag dela mitt liv med denne man som väckte mina uppdämda behov till livs och ha diskbänken vanprydd av pastellfärgade bakteriehärdar eller ville jag leva ensam i ett wettexduksfritt kök? Jag valde mannen.





söndag 1 november 2009

Här sitter jag

och väntar på att modet med korta byxlinningar ska ta slut. Jaha! Vem bryr sig? Det undrar jag också. Ska jag vara riktigt ärlig har aldrig förstått mig på det här med bloggar. Jag har fullt upp med mina grubblerier över modevärldens nycker. Men tanken på en blogg har lockat. Självfallet med förhoppning om att servrar landet runt ska kollapsa av överbelastning p.g.a. alla som vill veta allt om mitt förhållande till byxlinningar. Därför säger jag: Välkommen till min blogg.
Jag har placerat min blogg i Ormanäsbloggkartan.se