En sjuk babymyra

I skogen såg treåringen och jag en myra som släpade på en annan myra. Vi funderade över om det var en död myra den andra bar på eller om det var en babymyra som inte lärt sig gå. Eller en skadad myra på väg till sjukstacken. Att det inte var en död babymyra var vi båda överens om.

Inspirerad av ordet sjuk från Skrivpuff.

På skogspromenad

Ingen av oss vågade erkänna att vi hatade skogspromenader så vi gick i en lång rad utan att prata med varandra för att de andra inte skulle märka det.

Inspirerad av bilden från Skrivpuff.

Det gick åt skogen

Det går åt skogen, det sa min mormor alltid, det gick inte att få henne på andra tankar men så gick det som det gick också. Hon gick och dog.

Inspirerad av ordet gå från Skrivpuff.

Lust och olust

Skogspromenad för mig är lika med lust och avkoppling medan svampplockning signalerar olust och frustration. Lite knäppt med tanke på att innebörden av orden är densamma: man går och hittar ingen svamp.

Men så blir det kärnvapenkrig och jorden förstörs så att till och med fiskarna dör ut.

Inspirerad av ordet svamp från Skrivpuff.

Ho ho

Här är jag. Ser du mig inte, gullefar? Känner du inte igen din egen dotter som sitter här och väntar på att du ska bära henne genom skogen, bära henne förbi jättarna och vättarna och farbror Weid-stam. Varför skrattar du så konstigt, gullefar, som om jag inte fanns? Ho ho!

Inspirerad av ordet lockrop från Skrivpuff.

Oväntat uppvaknande

Det är något som inte stämmer. Något som inte är sig likt när jag raglar fram till brevlådan. Det är nåt i luften tror jag. Det kvittrar liksom och jag kommer av mig helt. Måste sätta mig på en sten vid vägkanten. Jag tycker inte om när man saboterar mina morgon-rutiner.

(skrivpuffutmaning: skriv om att sabotera)

Jag hatar naturen

Det är så himla tråkigt att trava runt bland alla grönsaker. Det är samma talgoxar som kvittrar hela tiden, samma löv som flyger omkring, samma blåsande som får snoret att rinna och samma gamla vattenpölar som stänker ner mina dojor. Det händer liksom ingenting. Hjälp! Det är något som kryper innanför byxbenet. Ta bort det! Innan det biter mig. Jag hatar hatar naturen.

Gräv där du står?

Jag tror inte på gud. Men när jag ramlade över en jordärtskocks-odling mitt i ödemarken kändes det som himmelriket var nära. Jag som älskar jordärtskockor. Jag kunde inte motstå frestelsen att gräva upp en av plantorna för att se vad som fanns under. Det fanns jordärtskockor. Ett oräkneligt antal vitrosa knölar som bara väntade på att bli uppätna. Så säg till om du känner någon som har tappat sin jordärtskocksodling bakom några taggbuskar. Annars kanske jag gräver mer där jag stod.

I svampskogen

Om du vill känna dig misslyckad ska du plocka svamp tillsammans med en erfaren svampplockare. Innan du hunnit ta på dig dina svampglasögon kommer han att kasta sig över kantarellerna under löven som du nyss trampade på. Sen kommer han att fylla sin svampkorg med de guldskimrande delikatesserna på ett kick samtidigt som han ältar om skillnaden mellan finluden och grovluden stensopp. Du kommer att hinna grubbla över vilken giftsvamp som snabbast tar kål på honom.

Grustankar

Som vanligt hade jag grus i ögonen i morse när jag sprang min joggingrunda på grusvägen här utanför. Men inte mer än att jag såg två tranor som kretsade över huset när jag lyfte blicken. När jag tog av mina grusiga gympadojor här hemma berättade Lasse att trana heter grus grus på latin. Hans förhoppningar om att väcka mitt fågelintresse har inte grusats helt.

Myrtankar

På skogspromenaden såg sexåringen och jag en myra som släpade på en annan myra. Vi funderade över om det var en död myra som den andra bar på eller om det var en babymyra som inte lärt sig gå än. Eller en skadad myra på väg till sjukstacken Det kanske rentav var en sjuk babymyra. Att det inte var en död babymyra som den andra myran släpade på var vi båda överens om.

Katastrofer

Kom på att jag inte skrivit något om katastrofer. Jag som älskar katastrofer. Nåja. Dras till dem då. Som drömmer om katastrofer och bär dem med mig vart jag går. Som igår när Lasse och jag promenerade i skogen. Medan han fotograferade granbarr och lyssnade på spillkråkan (som var ledsen) gick jag och tänkte på allt som skulle kunna hända, både där i skogen och sen när vi kom hem (om vi nu gjorde det) för att inte tala om allt som skulle kunna hända våra barn och alla som vi känner, men det är så hemskt att jag egentligen inte vågar tänka på det. Varken i skogen eller någon annanstans. Kanske har jag skrivit om katastrofer hela tiden utan att veta om det.

I skogen

Jo visst är här vackert. Många färger och så. Luktar gör det också från den närbelägna gummifabriken. Fåglar har jag inte sett några, men det låg en överkörd hare vid vägkanten. Ögonen stod rakt ut. Jag har gått här i en vecka nu, i mina plaskvänliga mullestövlar - för att hitta dimensionen som jag saknat.