Här är jag. Ser du mig inte, gullefar? Känner du inte igen din egen dotter som sitter här och väntar på att du ska bära henne genom skogen, bära henne förbi jättarna och vättarna och farbror Weid-stam. Varför skrattar du så konstigt, gullefar, som om jag inte fanns? Ho ho!
Inspirerad av ordet lockrop från Skrivpuff.
Inlägg
Idag trallade jag inte
11 timmar sedan
Som ett utsnitt ur en rysk folksaga eller en variant på "Trollkarlens hatt".
SvaraRaderaLekfullt!
SvaraRaderaDet finns en liten hotfull underton i din text som pockar på uppföljning.
SvaraRaderaKuslig - men jag kanske är lättskrämd, hm..
SvaraRaderaJa, en aning skrämmande, men sagor är ju ofta otäcka.
SvaraRaderalagom mystiskt, får en att undra
SvaraRaderaDet där med frånvarande fäder ... associerar jag till.
SvaraRaderaLite småsorgligt. Som en dotter som förgäves försöker få sin far att lyssna.
SvaraRaderaJovisst är den sorglig. Som en dikt av Goethe. Och som gullefädrar i allmänhet
SvaraRadera