.

.
Klicka på bilden om du vill köpa mina böcker.

fredag 31 december 2010

Kakuro Ozus inbjudan

Jag tänker bryta upp. Börja ett nytt liv. Jag ska söka jobbet som portvakt på 7, rue de Grenelle i Paris. När hyresgästerna passerar mitt kontor på första våningen ska jag läsa högt ur Igelkottens elegans för dem. Jag kan redan se dem framför mig. Paloma som har kritiska synpunkter allteftersom handlingen fortskrider. Madame Josse som artigt påpekar att hon inte har tid. Och Kakuro Ozu som inviterar mig till ett samtal kring boken öven en kopp te. Jag kommer att tacka ja till Kakuro Ozus inbjudan.

torsdag 30 december 2010

Det jag inte minns

Det är något jag vill säga till dig. Innan det är för sent. Något som jag vill att du ska veta. Som jag tänkt på länge. Det är något viktigt, det minns jag. Något jag inte fick glömma att berätta för dig. Men jag minns inte vad det var.

tisdag 28 december 2010

Befalla var det

Nu tar vi det lite lugnt och slappnar av i hela kroppen. Aj, aj inte tänka. Bara ta det lugnt och slappna av. Inte tänka på allt hemskt som kommer att hända. Såja, såja. Drick lite vuxensaft och koppla bort tankarna. Eller svälj en pilla, vad som helst, bara du slutar tänka. Ja men slappna av då människa! Om du inte slappnar av så slår jag dig i huvudet med saftflaskan. Då kommer du inte att kunna tänka en redig tanke mer i hela ditt liv. För det var väl det du ville. Sluta tänka.

måndag 27 december 2010

Bereden väg åt herren

Han vet var han har dem. Han behöver bara knäppa med fing-rarna så har de rullat ut den röda mattan. Deras tjänstvillighet går inte att ta miste på. De trixar och donar och trollar fram rulltårta ur lösögonfransarna. Han vet var han har dem. Käcka Ulla och käcka Brita som bereder vägen.

söndag 26 december 2010

Försenad tomte

Vad vi än pratar om hamnar vi där till slut. I vår olika uppfattning av verkligheten. Du säger att det inte snöar fastän det vräker ner något vitt blött kallt från himlen. Du påstår att apelsinen är orange fast jag tydligt ser att den är grön. Och nu försöker du inbilla mig att tomten inte är försenad. Trots att han inte har kommit än.

torsdag 23 december 2010

Med vatten upp till knäna

Jag står med vatten upp till knäna och tänker på en bro. En bro som jag kan skriva om. Den enda bro jag kommer på är den som överbryggar alla hinder över grumligt vatten och den finns bara i visorna. Det är vackert så men jag måste sjunga mina egna visor. Jag står med vatten upp till knäna.

söndag 19 december 2010

Majestät

Majestätiskt Apanage - Janteprovokativt Ekonomiskt Stöd Till Ädla Töntar

lördag 18 december 2010

Min favoritkvinna

Du ser henne inte längre. Försöker inte ens att dölja att du har räknat ut henne. Det är den oordning som gäller. Det finns ingen rättvisa i att bli gammal. Och hon behöver inte din medömkan. Vill inte att du ska stötta henne heller. Medan du skickar smilisar sveper hon sin whisky i ett enda drag. Spänner fast skidorna. Hon vet att hon finns.

måndag 13 december 2010

Rättviseideal

Idealet vore att alla hade lika mycket av allting. Lika mycket snö och lika mycket pengar och lika många hjärnceller och lika många nästäppor. Sen kan vi sitta i våra likadana soffor med lika många pillade räkor och gäspa uttråkat i lika många sekunder åt vår lika enformiga tillvaro. Jag tycker att det ska vara rättvist. Livet.

söndag 12 december 2010

Tänk dig rik

Det finns de som påstår att man blir rik om man tänker tillräckligt mycket att man är det. Att pengarna kommer att ramla in om man upprepar det som ett mantra. Undrar vad som händer om alla i hela världen affirmerar detta på samma gång. Tar pengarna slut då? Fast det är kanske ingen som har talat om för Zahir att det är så han ska göra för att bli mätt. Att det räcker att tänka.

lördag 11 december 2010

En vanlig människa

Jag vill bli en vanlig människa. En som knallar och går. Huvet upp och benen ner. Sover gott om natten. Med jämna plågor. Lite pilsner på fredagskvällen. Inget tjafs. Jag sa inget tjafs. Sova gott och pilsner räcker långt. Jag vill bli en vanlig människa. Undrar om det finns några genvägar.

torsdag 9 december 2010

J.H.T

Jag har skrivit ett P.M. om livskvalité
med den dunkla förkortningen J.H.T.
För en stressad och pressad och trött individ
är det bra att få läsa att Jag Har Tid.

Tog mig friheten att travestera Piet Hein idag. Som svar på din fråga kan jag meddela att originaldikten T.T.T finns att läsa i den perfekta samlingen ”Gruk på svenska”.

måndag 6 december 2010

Tsunamivarning

Vet inte vad jag ska skriva idag. Jag litar inte på mitt omdöme. Men det finns hjälp att få, det läste jag i tidningen. Någon sorts verktyg som opereras in i hjärnan. När tankarna skenar iväg med en plingar det till inne i huvudet. Lite som en tsunamivarning. Fast det är möjligt att jag har blandat ihop det. Utan tvekan behöver jag en mentor. En person som talar om för mig vad jag ska skriva. Själv kan jag inte bestämma mig.

tisdag 30 november 2010

Finns här några snälla barn?

Tänk inte på mig. Jag önskar mig ingenting. Jag har redan allt jag behöver. Jaså, måste jag önska något? Det skulle vara snälla barn då. Det har man ju alltid velat ha, hö hö. Men. Jag skojade ju bara. Tål du så lite? Köp ett paket Novalucol då och lämna mig i fred sen. Jag får sura uppstötningar när du bråkar med mig hela tiden.

måndag 29 november 2010

Nederbörd i form av iskristaller

Nu är det dags igen. Dags för våta strumpor och tåg som aldrig kommer. Det är dags för snökompott och lårbensbrott och strömavbrott. Dags för istappar i näsan. Det är dags att emigrera, protestera, gå i ide, vad som helst. Bara inte sitta här och bli till is.

lördag 27 november 2010

Solidariskt familjehjärta

Du talar så vackert att jag får tårar i ögonen. Det är gripande, välformulerat, allt vad du vill. Det är så tjusigt att hälften hade räckt. Så alltigenom god kan ingen människa vara. Inte ens du. Jag tror helt enkelt inte på dig. Något måste det väl finnas som gnager i ditt solidariska familjehjärta. Jag vill höra det också. Jag vill höra allt. Ja men ut med språket då. Sitt inte där och jamsa med.

fredag 26 november 2010

Med ärtgrön polyester i Paris

En resa piggar alltid upp. Vad sägs om en tur till Paris? Till Monetutställningen på Grand Palais. Man får visserligen köa i flera timmar för att komma in och när man äntligen gör det är man så utmattad att man inte orkar gå runt. Men vad gör det? Det är ändå så knökafullt framför tavlorna att man inte har en chans att få en skymt av dem. Då kan man glädja sig åt att man slipper gå omkring i en ärtgrön polyesterkostym med svettfläckar under armarna. Som museivakterna. En resa piggar alltid upp.

torsdag 25 november 2010

Mea culpa

Om jag låtit bli att svara i telefon hade jag kommit iväg 95 sekunder tidigare och då hade jag inte tvärbromsat för katten och då hade inte grönsakskärran kört in i min bil och då hade inte äpplena rullat ut på vägen och då hade du inte halkat på dem och då hade jag inte plåstrat om dig och då hade du inte blivit kär i mig och då hade vi inte legat i skilsmässa idag. Det är mitt fel. Jag vet.

måndag 22 november 2010

Ett utmanande uppdrag

Prata inte om pengar för vad du gör. Inte sjukdomar heller. Och säg för allt i världen inte att du är trött. Det är ingen som är intresserad av dina utmattningssymptom. Vad du får prata om? Tja, sorkfällor kanske eller antimateria på burk. Bara inget som provocerar. Se så. Bänd upp skrattmusklerna nu och flaxa lite med lösögonfransarna. Det är så man gör. Om man vill vara trevlig.

söndag 21 november 2010

Tant Kalle

Jag ska göra ett erkännande. Jag heter inte Kalle. Jag är inte ens en man. Jag är en tjej, kvinna, dam, tant. Nånting sånt. Det tyckte inte mamma om. Hon ville att jag skulle vara en pojke. Så hon låtsade att jag inte fanns. Sen kallade hon mig för Kalle. Jag ville att mamma skulle vara glad.

lördag 20 november 2010

Utan garanti

Vilar tryggt i din famn. Nu. Alltid. Eller? Jag vill ha garanti. Hör du det? Kan du ge mig lite garanti? Jag känner mig inte trygg annars. Förresten, jag tror jag drar nu. Trevligt att råkas. Det var tryggt i din famn. Så länge det varade.

fredag 19 november 2010

En pärs för en vegetarian

Jag köpte kött idag. Det var värre än att köpa kondomer. Jag begravde dem under de andra varorna på rullbandet till kassan. Likdelarna. Det är till min pappa, skrek jag. Hans rollator är sönder så jag måste handla till honom. Jag har förklarat att man inte måste ha fläsk till ärtsoppan men han tror mig inte. Så jag gör ett undantag. Det kommer aldrig att hända igen. Jag lovar.

tisdag 16 november 2010

Ett vanskligt företag

Nu vill hon att jag ska skriva om ett tilltag. Ann. Det kan jag inte. Det ordet finns inte i min vokabulär. Jag vet inte ens vad det betyder. Var tvungen att kolla i en ordbok. Påhitt betyder det. Påhitt eller företag. Hon vill att jag ska skriva om ett påhitt. Det känns som ett vanskligt företag tycker jag.

måndag 15 november 2010

Tiffany Python

Vad gör man när man inte har anlag för humor? Man tycker synd om Tiffany Persson som tror att hon har det. Man känner sig ensam och utanför när resten av familjen storknar av skratt åt Monty Python i Meningen med livet. Man grubblar över om man kan skicka en reklamation till sina föräldrar. Man är tacksam för att man inte heter Tiffany Python.

söndag 14 november 2010

Dragigt var det här

"Stäng fönstret! Jag är känslig för drag." Man stänger fönstret. Man drar sig undan. Man studerar skiftningarna i hans ansikte. Man tassar. Man håller andan. Man gnisslar tänder. Man undrar vilket som blir hans nästa drag. Man vet att allt blir som han säger. Ända tills man drar.

lördag 13 november 2010

Problemet med tandpetare

Fördelen med att följa sjukgymnastens, tandhygienistens, yogainstruktörens, tränarens och massörens order är att jag får mindre ont och renare tänder. Problemet med att andas, dra i snöre, peta tänder, stå på huvudet och träna hela dagarna är att jag inte hinner jobba. Hur ska jag då få råd att köpa tand-petare?

fredag 12 november 2010

Positivt tänkande

Nackdelen med att tänka positivt är att du kommer att gå på en nit. Tro dem inte. Positivitetsapostlarna. De vill bara tjäna pengar på din olycka. Chansen att det blir som de förutspår är obefintlig. Föreställ dig att allt går åt helvete så är du på den säkra sidan. Då blir du i alla fall inte besviken.

tisdag 9 november 2010

Trendigt var det här

Enligt den inflytelserike internetgurun Puff Skrivare är trenden tydlig. Allt fler bloggare söker sig till den populära siten Skrivpuff. Puff Skrivare är inte förvånad. Konceptet för Skrivpuff är lika enkelt som genialt. Du skriver när och hur ofta du vill och får omedelbar respons i form av konstruktiv kritik och kärleksfullt stöd från andra bloggare. Puff Skrivare förutspår att trenden för Skrivpuff kommer att hålla i sig.

måndag 8 november 2010

Jag är begagnad

Jag har använt alla mina ord, skapat alla mina iscensättningar, testat alla mina tankar. Jag har provat alla mina lösögonfransar, oroat mig för alla mina katastrofer och dragit alla mina vitsar. Jag är begagnad. Jag behöver bytas ut. Jag ska byta ut mig.

söndag 7 november 2010

Jag hatar naturen

Det är så himla tråkigt att trava runt bland alla grönsaker. Det är samma talgoxar som kvittrar hela tiden, samma löv som flyger omkring, samma blåsande som får snoret att rinna och samma gamla vattenpölar som stänker ner mina dojor. Det händer liksom ingenting. Hjälp! Det är något som kryper innanför byxbenet. Ta bort det! Innan det biter mig. Jag hatar hatar naturen.

fredag 5 november 2010

Inget att hymla om

Grus grus, pica pica och bubo bubo. Undrar varför fågelnamnen upprepas två gånger på latin. Är det han Linné Linné som hittat på det? Led han av upprepningstvång kanske? Precis som jag. Jag vet att jag är en tjatig typ. Det är inget att hymla om. Först skrev jag bara om wettexdukar. Sen tjatade jag om lösögonfransar. Och nu i höst har jag skrivit mycket om några gräsätare som börjar på k. Men jag heter inte Kalle Kalle i alla fall. Inte Byx Byx heller. Jag heter nånting helt annat.

torsdag 4 november 2010

Hopkok för initierade

Plötsligt snubblade jag över en speciell plats. Jag anspelar på jordärtskocksodlingen som jag skrev om igår. Det krävdes ingen styrka för att gräva upp de smakrika knölarna som startade min karriär som tjuv. Men jag har ett skenbart stort behov av att utveckla min talang för att anrätta dem om jag vill nå upp till mästarnivå.

onsdag 3 november 2010

Gräv där du står?

Jag tror inte på gud. Men när jag ramlade över en jordärtskocks-odling mitt i ödemarken kändes det som himmelriket var nära. Jag som älskar jordärtskockor. Jag kunde inte motstå frestelsen att gräva upp en av plantorna för att se vad som fanns under. Det fanns jordärtskockor. Ett oräkneligt antal vitrosa knölar som bara väntade på att bli uppätna. Så säg till om du känner någon som har tappat sin jordärtskocksodling bakom några taggbuskar. Annars kanske jag gräver mer där jag stod.

lördag 30 oktober 2010

Min styrka och min svaghet

Minns du snöret? Det gula snöret som jag fick av sjukgymnasten. Jag drar i det fortfarande. Jag gör som man säger till mig. Det är min svaghet. Jag har dragit i ett halvår nu men jag har fortfarande ingen styrka i högerarmen. Men jag har envishet. Det är min styrka. Eller möjligen min svaghet.

fredag 29 oktober 2010

En bok och en tandborste

Två kap har jag gjort denna veckan. Jag har köpt en bok och en tandborste. I min smak. Boken heter Norrlands svårmod och är skriven av Therése Söderlind. Den har allt. Spänning, djup, skärpa, njutbart språk. Allt utom humor men det jag inte jag heller så det gör ingenting. Tandborsten heter Spiderman och är en riktig tuffing. Hinner knappt in i munnen förrän den rensat bort all tandsten. Två fullträffar helt i min smak. Kan man ha det bättre. Jag är en lyckligt lottad människa.

tisdag 26 oktober 2010

Överlevnadsstrategi

Jag har utvecklat min egen strategi för att överleva. Först springer jag. Fortare än tanken. Sen jobbar jag. Då hinner jag inte. Tänka. Väl hemkommen har jag ingen ork överhuvudtaget och defintivt inte för några tankar. Det är när jag går till sängs som krisen uppstår. Det är då de kommer. Tankarna. Det brukar lösa sig med ett klubbslag i huvudet för det mesta. Om jag inte är felinformerad lagras tankarna i en särskild mapp på hårddisken. Men det är ett senare problem.

måndag 25 oktober 2010

Maktlöshet var det här

Vi har alla sett den. Den där tingesten som svänger i takt med honom själv där han skrider fram. Vi vet alla vad den står för också. Makt. Vissa av oss kan få skrämselhicka när vi ser den. Slipsen som han bär.

lördag 23 oktober 2010

Tacksamhet var det här

Jag är så tacksam att du torkar av diskbänken en extra gång när jag har diskat, att du hänger om tvätten på klädstrecket eftersom jag inte sträckt den tillräckligt, att du sorterar soporna som jag har slängt fel, att du korrigerar ventilen när jag eldar, att du rättar till varenda liten detalj jag gör. Jag är så tacksam att jag köpte en present till dig idag. En ögonbindel. Med vidhängande handbojor. Tack för hjälpen.

fredag 22 oktober 2010

Hos doktorn

”Du har nickelallergi”, sa doktorn.
Jag kände mig lättad. Äntligen en diagnos. Nu väntade jag bara på instruktioner hur jag skulle sköta min allergi, men doktorn var redan på väg ut ur rummet.
”Det är klart” sa han! ”Du kan gå hem!”
”Men! Det kliar. Vad ska jag göra för att slippa utslagen? Eller för att ta bort klådan.”
”Undvik nickel”, sa doktorn.
Drev han med mig?
”Jaha, och vad finns det nickel i då?” frågade jag.
”Lite allt möjligt”, sa doktorn.
”Hur ska jag då kunna undvika det?” envisades jag.
”Du får kolla på nätet”, sa doktorn och pekade på dörren.
Det var uppenbart att han inte tänkte svara på fler frågor.
Jag tänker inte ställa fler heller.
Det är inte min avsikt att svärta ner hela läkarkåren.
Men nästa gång uppsöker jag en medicinman.

torsdag 21 oktober 2010

Låt bli mina påsar

Följer Google med mig in i badrummet? Kan de läsa mina tankar? Att de vet vad jag skriver till mina käraste, hur mitt hus ser ut, vilka sjukdomar jag inte har och vilken musik jag gillar, det visste jag. Men att jag skulle snubbla över en annons på nätet om att ta bort påsar under ögonen samma morgon som jag upptäcker att det hänger något sladdrigt som inte brukar hänga där under det ena ögat, det gjorde mig faktiskt förvånad. Snälla Google, jag vill ha mina påsar i fred.

onsdag 20 oktober 2010

I svampskogen

Om du vill känna dig misslyckad ska du plocka svamp tillsammans med en erfaren svampplockare. Innan du hunnit ta på dig dina svampglasögon kommer han att kasta sig över kantarellerna under löven som du nyss trampade på. Sen kommer han att fylla sin svampkorg med de guldskimrande delikatesserna på ett kick samtidigt som han ältar om skillnaden mellan finluden och grovluden stensopp. Du kommer att hinna grubbla över vilken giftsvamp som snabbast tar kål på honom.

tisdag 19 oktober 2010

Struktur

Strukturen är densamma varje gång. Jag provar mig fram. Först skriver jag rakt av. Utan spärrar. Sen raderar jag. Adjektiv mest. Smakar på orden som finns kvar. Tänker vilken sörja. Sen springer jag. Jobbar, rusar, påtar, pular. Kollar dem igen. Orden. Tvekar. Tvivlar. Muttrar. Pillar. Bestämmer mig för att ägna mig åt något nyttigare. Strukturen är densamma.

måndag 18 oktober 2010

Man trevar

Man trevar sig fram. Skrattar när de vill att man ska skratta och gråter om de hellre önskar det. Tackar när de bjuder en på kaka och spottar ut den sen när de har gått. Blundar när de ej vill synas och försöker glömma allt som man har sett. Tills festen är över. Då skrattar man inte. Minns man det man såg. Gråter man för att man gjorde som de sa.

lördag 16 oktober 2010

Ett bett

Ett bett gör ont. Men inte lika ont som två. Dubbelt så många gör dubbelt så ont. Hur det känns med hundra och åter hundra går inte att beskriva. Ett bett om dagen. År efter år. Det är slut med det nu. Jag har inte bett om dina bett. Från och med idag biter jag tillbaka. Det ska bli ett sant nöje att bita dig.

måndag 11 oktober 2010

En rakt igenom manlig bastion

Åtta nobelpris till åtta män i år. Två kvinnliga fysikpristagare genom tiderna och en kvinna som har fått ekonomipriset. Jag har svårt att försona mig med det. Vet inte varför jag bryr mig över-huvudtaget. Det finns mer närliggande orättvisor som bekymrar mig mycket mer än detta egentligen. Men jag är en sån där oförsonlig typ som tycker att rättvisa är rättvisare än orättvisa. I alla lägen.

söndag 10 oktober 2010

Gruff

sitter för mig själv och gruffar
varför kommer inga puffar
skriver själv så gott jag kan
men jag saknar puffarna från Ann
undrar var hon håller hus
jag har skrivit klart om grus

lördag 9 oktober 2010

Något galet

Om du inte flinar självbelåtet, om du inte smular sönder mina argument, om du inte döljer ditt leende i handflatan, om du inte tror dig veta bäst, om du inte kväver alla spontanyttringar, om du inte tömmer rummet på syre, om du inte dödar med din blick, om du inte går till attack. Då är något galet.

måndag 4 oktober 2010

Jag springer

Jag springer för att inte tänka. Springer för att tänka. Jag springer för att hitta orden. För att hinna ikapp. Mig själv. Jag springer för att inte känna. Springer för att känna. Jag springer för att jag måste. För att jag inte kan något annat. Jag kommer aldrig att avstå från att springa. Jag springer tills jag dör.

söndag 3 oktober 2010

Välkommen på kalas

Tack för din inbjudan. Jag kommer gärna. Bara dina bestick är nickelfria och du inte använder parfym. Och inte bjuder på kött, nötter, mjölk, äpplen, ägg, fisk, bröd, banan eller kiwi. Hunden, katten och benjaminfikusen måste du slänga ut innan jag kommer. Glöm inte att dammsuga så hundhåren inte sitter kvar i mattan. Att badrummet har mögelsanerats förutsätter jag. Och att du inte röker eller eldar inomhus. Tack för din inbjudan. Det ska bli roligt att träffas.

fredag 1 oktober 2010

Allt genast

Vilken typ är du? Jag är en sån som vill äta upp kakan innan jag har gjort i ordning degen. Som vill se effekterna av joggingen innan jag har startat löparrundan och gå och lägga mig innan jag har stigit upp. Jag vill gärna njuta av resan innan jag har köpt biljetten också och avsluta samtalet innan jag har påbörjat det. Men inte ge ut boken innan jag börjat skriva den. Helst inte dö heller. Innan jag har börjat leva.

tisdag 28 september 2010

Grustankar

Som vanligt hade jag grus i ögonen i morse när jag sprang min joggingrunda på grusvägen här utanför. Men inte mer än att jag såg två tranor som kretsade över huset när jag lyfte blicken. När jag tog av mina grusiga gympadojor här hemma berättade Lasse att trana heter grus grus på latin. Hans förhoppningar om att väcka mitt fågelintresse har inte grusats helt.

söndag 26 september 2010

Bråddjup

Anledningen till att jag inte är cirkusartist är inte att jag inte kan lägga benen bakom huvudet samtidigt som jag står på händer på fjorton konservburkar, inte att jag inte kan slå baklänges kuller-byttor på en vinglande enhjuling, inte att jag inte kan trolla fram näsdukar ur öronen medan jag dansar. Det kan jag! Anledningen till att jag inte är cirkusartist är att jag aldrig skulle våga kasta mig ut för bråddjupen.

lördag 25 september 2010

Svunna drömmar

Jag ska bli cirkusartist när jag blir stor. Jag ska lägga benen bakom huvudet samtidigt som jag står på händer på fjorton konserv-burkar staplade ovanpå varandra. Jag ska slå baklänges kuller-byttor på en vinglande enhjuling och trolla fram näsdukar ur öronen medan jag dansar naken på slak lina. Jag ska åla mig i kroppsnära trikåer med bilder på en leende kronprinsessa innan jag dyker ned för det svindlande bråddjupet med huvudet före. Publikhavet framför mig ska jubla.

måndag 20 september 2010

Inte ens slutklämmen är rolig

Jag ville inte stiga upp idag. Jag vill inte leva i ett land där de rika stjäl från de fattiga, där man tvingar dödssjuka människor att arbeta, där man inte har råd att gå till tandläkaren när man är gammal, där barn till ensamstående föräldrar sorteras ut redan i förskolan, ett land där rasismen smugit sig ända in i parlamentet och där det inte finns någon solidaritet. Hur solidarisk är jag själv?

söndag 19 september 2010

En blå, en vit och en gul

Du ska lägga en lapp i varje kuvert. En blå, en vit och en gul. Vilket parti du ska välja? Det måste du bestämma själv. Nej, inte alla röstsedlarna i samma kuvert. Tre kuvert ska det vara. Nej, du får inte rösta till din man fast du vet vad han vill. Nä, inte två vita och en gul. Det ska vara en blå, en vit och en gul. Nej, jag känner inte din fru, du måste ta med din legitimation.

Veckan som röstmottagare är slut. Idag har jag röstat själv. Jag la en blå, en vit och en gul röstsedel i olika kuvert. På rätt parti.

lördag 18 september 2010

Hemligt uppdrag

Bedöööva dem! Du ska bedöva kunderna med vänlighet. Vad de än säger och vad de än gör. Javisst! Jag ler så mungiporna fastnar vid örsnibbarna åt gubben, jag menar herrn, som knäpper efter mig med fingrarna som om jag var en hund. Nickar tillmötes-gående mot kärr… damen som skäller ut mig. Småflirtar med bråkstaken och frågar vad jag kan hjälpa till med. Leeer så jag måste dra ner mungiporna med våld när jag kommer hem. Allt medan jag fräser åt Lasse… Uppdraget är utfört.

fredag 17 september 2010

Uppförsbackar

Jag springer. Varje dag. Kutar runt på skogsvägarna här utanför och undrar varför uppförsbackarna inte har blivit nedförsbackar när jag springer tillbaka. Det är konstigt tycker jag. Idag slog jag en lov runt tjärnen också. Tittade på kossorna som stod med huvudet åt samma håll. De får flytta in i lagårn snart för hösten är på väg. Löven har redan börjat singla ner från träden. Uppförs-backarna tar på mina krafter men jag får lön för mödan. Känner mig duktig för en gångs skull. Jag springer. Varje dag.

måndag 13 september 2010

Mina sista kotankar

Som bloggare vill man bli upptäckt. Inget snack om saken. Om ingen läser det man skriver kan man lika gärna lägga av. Eller bli en ko om det är det man vill. Kossor bloggar inte. De har andra metoder för att bli upptäckta. De är flockdjur sägs det. Precis om människorna. Fast själv känner jag mig mest som en solodansare. En koromantiker som vill bli sedd utan att synas. Jag har sagt mitt om kossor nu.

söndag 12 september 2010

Fler kotankar

Jag tror att de är flockdjur. Korna. Att det är därför de står med huvudet åt samma håll. Men som jag föreställer mig det kräver flockliv ett visst mått av samarbete. Och samarbete kräver kommunikation. Svårt att kommunicera när man vänder rumpan mot varandra tänker jag. Fast kossor kanske inte behöver prata så mycket. Det gör inte jag heller. Jag ska bli ko i mitt nästa liv.

lördag 11 september 2010

Efterlysning

Var är de? Dagarna som jag skulle fylla mitt liv med. De bara försvinner liksom. Det var inte länge sedan jag hade ett hav av oanvända dagar framför mig. Nu har jag förbrukat de flesta. Vart har de tagit vägen? Dagarna. Jag ska ansöka om en extra ranson för detta håller inte. Livet har ju knappt börjat. Var är de? Dagarna jag skulle fylla livet med.

fredag 10 september 2010

Kotankar

Varje dag när jag kör genom det skånska landskapet ser jag dem. Kossorna. De ostressade, sävliga djuren som står där och tuggar och viftar bort flugor med svansen. Och varje dag undrar jag samma sak. Varför alla korna står med huvudet åt samma håll. Finns det någon koexpert där ute som kan tala om för mig varför alla kossor alltid – utan undantag – vänder huvudet åt samma håll.

måndag 6 september 2010

Att komma hem

Att blogga kan vara knepigt ibland. Som igår när jag la ut en obegriplig text som jag inte själv förstod. Jag var tvungen att koppla upp mig flera gånger för att läsa vad jag hade skrivit. Tänkte: vad menar människan egentligen, ända tills jag kom på att det var jag som var människan. Då tog jag mitt förnuft till fånga och raderade texten.

Idag fick vi en skrivpuff igen. Det känns tryggt. Nästan som att komma hem.

söndag 5 september 2010

Myrtankar

På skogspromenaden såg sexåringen och jag en myra som släpade på en annan myra. Vi funderade över om det var en död myra som den andra bar på eller om det var en babymyra som inte lärt sig gå än. Eller en skadad myra på väg till sjukstacken Det kanske rentav var en sjuk babymyra. Att det inte var en död babymyra som den andra myran släpade på var vi båda överens om.

lördag 4 september 2010

Jag behöver anmäla någon

Kan man anmäla apotekspersonalen som säljer salvor som utlöser allergiska reaktioner? Eller sjuksköterskan som rekommenderar att man ska sätta Nivea på allergiutslagen i stället för att uppsöka en läkare? Eller är det mig själv jag ska anmäla för att jag är så korkad att jag använder smink som jag får utslag av? Eller min mamma kanske som födde en sådan som mig? Vem kan man anmäla egentligen? Jag ser ut som kalvsylta i ansiktet. Jag behöver anmäla någon.

måndag 30 augusti 2010

Hinderhoppning

Somliga liksom hoppar över alla hinder. Som om det inte fanns några. Jag förstår inte hur de bär sig åt. Men de kanske inte ser dem. De kanske är synskadade. Eller exceptionellt modiga. Om de inte är sådana där klämkäcka typer som bara ser möjligheterna. Inte hindren. Det enda hinder jag brukar hoppa över är staketet framför järnvägen här utanför och det är inte det minsta modigt. Bara dumdristigt. Fast hellre dumdristig än klämkäck. Så dumkäck är jag.

söndag 29 augusti 2010

Jultomten får vänta

Jag har börjat springa. Det är ett effektivt sätt att komma igång med skrivandet sägs det. Så jag sprang i exakt en minut idag. I morgon ska jag springa två. Om jag fortsätter i samma takt kommer jag att springa 118 minuter på julafton. Då kanske jag kan skriva en hel roman. Eller sju rader i alla fall. Jultomten får vänta.

lördag 28 augusti 2010

Tre önskningar

Tre saker önskar jag mig. Att jag hade ögon att se med. Det har jag. Att jag såg det jag ser med ögonen jag har att se med. Det gör jag. Ibland. Att jag hade mod att reagera på allt jag ser med ögonen jag har att se med. Det har jag. Inte än.

tisdag 24 augusti 2010

Rakt av

Vi kör med raka rör här. Det är det enda raka. Så jag går rakt på sak. Vi vill inte ha några rakade kroppsdelar. Så om du tänker raka iväg och raka raketen hoppas jag att du är så rakryggad att du säger det rakt ut. Annars åker du på en rak höger.

måndag 23 augusti 2010

Frukosten är serverad

Vad jag önskar till frukost? En kopp läsa-lusen-av-gubben blir bra. Inget socker tack, men du kan spetsa med några droppar Besk. Och bre ett tjockt lager täppa-till-hans-käft på mackan är du snäll. Sen sväljer jag ner det med mina nu-ska-du-få-se-på-fan-tabletter så att modet inte tryter. För nu kan jag inte hålla mig längre. Idag ska jag äntligen sätta gubben på plats.

lördag 21 augusti 2010

Hudlös

Om jag slutar andas kanske jag inte känner något. Slutar att andas och blundar. Om jag blundar och slutar andas och tänker på något annat känner jag ingenting. Man ska alltid tänka på något annat, det vet jag ju. Och blunda. Att se på dem är det dummaste man kan göra. Förresten skulle jag inte tänka. Sakta, sakta rinner livet ur mig. Men de kan inte skada mig nu.

fredag 20 augusti 2010

Från en tramsebyxa till en annan

Du läser inga bloggar säger du. Av princip. Bloggar är trams och du förstår inte hur man kan vilja exponera sig på det viset. Det är bara nördar och exhibitionister som viker ut sig på nätet. Du har viktigare saker att befatta dig med. Det är bra. Håll på dina principer du. Fast jag undrar hur du kan du veta vad de där exhibitionisterna skriver om. När du inte läser deras trams.

onsdag 18 augusti 2010

Man kan hålla sig från skratt

Det var den sommaren. Det var de jordgubbarna och de ge-tingarna. De åskregnen och de sommarpratarna. Jaha. Det var det. Det var de drömmarna, den semestern. Den sommaren. Nu börjar den stora tröttheten. Man kan hålla sig från skratt.

tisdag 17 augusti 2010

Bara skräp

Skräpfiler, skräpmat, skräprelationer, skräpböcker, skräp-puffämnen, skräpprogram. Skräpprat! Skräp i lådorna och skräp i garderoben. Skräp, skräp överallt. Vad jag har i huvudet vågar jag inte ens tänka på. Det talar vi inte om. Förresten är det inget som angår dig. Och skräpa inte ner så förbannat är du snäll. Jag har börjat städa nu.

söndag 15 augusti 2010

Vad är du rädd för lille vän?

Vad är det som skrämmer dig? Är det farbror Weidstam som spökar nu igen? Eller är det pojkarna? De stora pojkarna. De är inte så farliga som de själva tror. För det är väl inte Dordy du är rädd för? Dordy med den vassa tungan. Henne ska du inte bry dig om. Hon pratar mycket men vad säger hon? Att hon gjort en nagelskulptering för elva mille. Och det svarta där borta, det ska du inte heller oroa dig för. Det är bara en skugga. Din egen skugga. Så nu frågar jag igen. Vad är du rädd för lille vän?

torsdag 12 augusti 2010

Under mattan

Sluta sjåpa dig. Så farligt var det inte. Ett litet blåmärke bara. Nåja två då, det är väl inget att tjafsa om. Han är snäll egentligen. Jag lovar. Han är den snällaste människa som finns. Han kan bara inte behärska sig när han blir arg. Han menar inget illa. Nu får du sluta gnälla. Men säg något då! Varför svarar du inte? Varför ligger du alldeles orörlig? Och varför är du så blå om läpparna. Jamen svara mig då. Hallå! Rör på dig människa. Andas! Andas då för helvete! Andas sa jag!

måndag 9 augusti 2010

Hommage à Elsa

Det var en gång en liten liten gumma med litet litet själv-förtroende som skrev en liten liten saga som bara var lite lite bra så hon vågade inte visa den ens för sin lille lille gubbe. På kvällen när den lilla lilla gumman låg i sin lilla lilla säng så tänkte hon att i morgon är jag nog lite lite modigare och då kanske jag kan skicka min lilla lilla saga till ett litet litet bokförlag. Men på natten fick hon en liten liten hjärtinfarkt och dog och då la den lille lille gubben henne i en liten liten kista och körde henne till den lilla lilla kyrkogården och sen var den lilla lilla sagan slut.

lördag 7 augusti 2010

Skatmesen

jag springer runt speglar
speglarna springer jag förbi
för i speglarna bor en skatmes
med kråkfysionomi
därför struttar jag runt min spegel
i en tangobuggvals
och pruttar en liten kraxdrill
ur fjäderprydd hals
(när jag gör något alls)

onsdag 4 augusti 2010

Dagens behov

en puff
i rätt riktning
är vad jag behöver
nu
det får jag
skrivpuffar
i rätt riktning
jag får det jag behöver
nu

tisdag 3 augusti 2010

En tillfällighet bland andra

Om han inte hade tagit ledigt den där kvällen. Om han inte hade velat prova sina nya dansskor. Om han inte hade bjudit upp den blyga flickan. Om han inte hade strukit med handen över hennes hår. Om han inte hade följt henne hem. Om han inte hade frågat om han fick träffa henne igen. Om han inte hade frågat en gång till om han fick träffa henne igen. Om hon inte hade gått ut fastän hon inte fick. Om hon inte hade älskat att dansa. Om hon inte hade tackat ja till jitterbuggen fast hon inte vågade. Om hon inte hade ryst av längtan när han smekte hennes hår. Om hon inte hade dansat vid hans sida hela vägen hem. Om hon inte hade trotsat sina föräldrar för att träffa honom igen. Och igen. Och igen. Då hade jag inte fötts.

måndag 2 augusti 2010

Sömnens begränsningar

Var tionde svensk lider av allvarliga sömnstörningar. Det betyder att ca 750 000 personer oroar sig för ekonomi, middagstal, spöken och wettexdukar, ångrar vad de sa och inte sa, formulerar skrivpuffar, lider av ledvärk, tinnitus och muskelinflammation, ammar, gör balansräkningar och slutpläderingar, planerar bröllop och styrelsemöten, plattar till chefen, förbereder medarbetarsamtal, retar sig på grannar, kollegor och rörmokare - eller vad de nu gör - i stället för att sova på nätterna. Siffrorna kommer från SBU som jag aldrig hört talas om och jag hoppas innerligt att de har fel och förresten ska jag (försöka) sova nu. God natt!

torsdag 29 juli 2010

Myggmedel

De biter inte om man håller andan. Myggen. Eller om det var så att det inte gör ont när de biter om man håller andan. Jag kommer inte ihåg. Det var en guru eller vad det var som sa det. Jag tror på det. Jag går på allt. Känner mig smart när jag lurar de små rackar-na.

onsdag 28 juli 2010

Gnällspikens klagan

Tack jag mår ganska bra. Jag har inget att klaga över. Jag har bara lite ont i vänstra näsborren men det är nog för att jag snyter mig så mycket. Och så har jag en spricka på läppen men det är inget att oroa sig för. Lite skoskav och lite nageltrång men det är sånt man får. Det är inget du ska belamra din hjärna med. Jag är inte den som klagar över småsaker. Det finns alltid de som har det värre.

måndag 26 juli 2010

Semestervånda

Äntligen semester! Bara vila och ta det lugnt. Fast jag har glömt hur man gör. Är det meningen att jag ska ligga i hammocken hela dagarna och peta bort snorkråkor? Är det så man gör? Eller ska jag passa på att avfrosta frysen? Plocka vinbär och koka sylt till barnen? Ta hand om tvättberget som bara växer? Putsa fönstren? Röja upp i förrådet? En skrivpuff ska jag leverera i alla fall. Här kommer den.

lördag 24 juli 2010

Svada

Ska du inte ta på dig koftan? Det är ingen kofta. Jackan då, ta på dig jackan, det är kyligt nu. Det är ingen jacka. Vad är det då? Det är en tröja. Ta på dig tröjan nu. Det är ingen tröja, det är en bloblotröja. Ta på bloblotröjan då. Det är ingen bloblotröja. Det är en himalajablo. Jaha, då får du ta på dig din himalajablo. Jamen, det är ju ingen himalajablo. Nähä. Vad är det då? Det är en ubadugauba. Ta på dig din ubadugauba nu. Ok-k-k-kej. Jag fry…fry…ser.

torsdag 22 juli 2010

Dina ändrade planer

först skrek jag
sen svor jag
spydde galla på din slips
men blodtrycket var normalt
och det fanns ingen anledning
till oro
symptomen vad man kallar för
grundlösa
du hade bara ändrat dina planer
om oss
det är sånt man får
tåla

tisdag 20 juli 2010

Inte död 5

Har du bestigit alla höjder nu? Kastat dig ut för stupen? Har du forcerat dina hinder och sprängt barriärerna? Antagit utma- ningarna? Har du tagit steget ut i det okända? Öppnat alla portar och trotsat de dåliga oddsen? Har du skrivit alla dina ord? Det är dags att göra bokslut nu. Snart är det för sent.

söndag 18 juli 2010

Akuta behov

Tålamod. Ödmjukhet. Kyssar. Tålamod. Klarsyn. Lönelyft. Flera kyssar. Vidsynthet. Kaffetår. Whiskyslurk. Sovtid. Skrivtid. Lästid. Annan tid. Mod. Styrka. Mera mod. Mera styrka. Tålamod. Nu. Genast. Jag vill ha allt genast.

fredag 16 juli 2010

Livet är en fest

Det var den festen. Det kalaset. Finklänningen hade jag på mig men jag hade glömt lösögonfransarna. Man ska aldrig gå ut utan lösögonfransar, det vet jag ju. Avstånden blir större då. Eller om det är tvärtom, att det är lösögonfransarna som ökar avstånden. Ja, inte vet jag. Jag gjorde i alla fall så gott jag kunde. Lyssnade artigt på lögnerna och låtsade att jag förstod. Det var det kalaset.

torsdag 15 juli 2010

Döden döden

N är död. Det känns overkligt. Vi satt ju och skojade med varandra häromdan. Och nu. Borta. Jag tycker att man ska få leva så länge man vill. Det tyckte N också. Men döden är inte förhandlingsbar. Dessutom ska man inte tjata om den. Man ska låtsa som den inte finns. Jag är en sån som tjatar.

onsdag 14 juli 2010

Fuskbygge

Här snickras inga kistor. Inga likkistor i alla fall. Det är ingen som ska dö här. Inte idag och ingen annan dag heller. Döden äger inte tillträde hos oss och vi behöver inga kistor. Förresten har vi ingen spik kvar. Det går åt mycket spik för att hålla ihop fuskbyggen. Det finns ingen snickarglädje här. Här snickras inga kistor.

tisdag 13 juli 2010

Olika språk

Hallå! Det har jag verkligen aldrig sagt. Det var inte så jag menade. Ja men, jag skojade ju bara, det fattar du väl. Nu missförstår du mig totalt. Jag skulle aldrig uttrycka mig på det viset, det trodde jag du visste. Vad tror du om mig egentligen? Det var inte så jag menade.

måndag 12 juli 2010

På bussen

vad händer om jag skriker nu
vad händer om jag skriker
högt och tydligt
att jag inte vill ha några lösögonfransar
att jag inte vill sitta här och guppa
mellan åkrarna
på väg ifrån min identitet
och längtan
nu skriker jag.

söndag 11 juli 2010

Jag - en snåljåp

Varför sa jag inte att din text var bra fastän jag tyckte det? Varför satt jag tyst under mötet fast jag såg att du behövde stöd? Varför ringde jag inte till dig? Jag visste ju att du var sjuk. Varför sa jag inte till flickorna att sluta slå dig? Och varför, varför i hela världen gömmer jag min kexchoklad för Lasse? Akta dig för snåljåpen.

lördag 10 juli 2010

Äkta falskhet

Tvätta bort ditt plastleende är du snäll. Du får låna lite tvål av mig. Den duger nog till solbrännan också. Till floskler är den alldeles utmärkt, det är vetenskapligt beprövat. Rynkorna har du redan gnuggat bort ser jag. Återstår lösögonfransarna. Hur är det med resten då? Falskheten är väl äkta i alla fall. Den kanske inte går att tvätta bort.

onsdag 7 juli 2010

En bagatell

Det gör inget. Det blev en liten skråma bara. Ett litet stick. I det stora hela är det en bagatell. Det är sånt man får räkna med. Du har bara råkat trampa på min ömmaste tå. Ryckt undan marken under mina fötter. Raserat grundvalen för min självkänsla. Det är sånt som händer.

måndag 5 juli 2010

Mitt intoleranta jag

Våga inte lämna mig. Jag är ingen som man bara överger så där. Jag finner mig inte i det. Hör du det. Du måste stanna hos mig ännu ett tag. Om du dör förlåter jag dig aldrig. Jag tolererar det helt enkelt inte. Bara så du vet.

lördag 3 juli 2010

Oväsen i Ormanäs

Det är konstigt med oväsen. Det är samma sak som väsen. Eller om det är tvärtom. Att väsen är detsamma som oväsen. För min del är det oväsentligt vilket. Jag är ett eget väsen. En väsensskild person som inte gör något väsen av mig. Jag bara väser lite.

torsdag 1 juli 2010

famlar
efter din kropp
i mörkret
lyssnar
efter dina andetag
stryker med handen
över tomgropen i sängen
nyss var nyss
nu är nu
du är borta

onsdag 30 juni 2010

inte visste jag
att jag var hungrig
hur skulle jag kunna veta
att huden flagnar
utan beröring
varför är det ingen som har sagt
att man kan svälta
ihjäl
och vem ska smeka mig
på onsdag
på torsdag
och när tågen
slutat stanna
inte visste jag
att jag var hungrig

tisdag 29 juni 2010

ho ho
här är jag
ser du mig inte
gullefar
känner du inte igen din egen dotter
som sitter här och
väntar
att du ska bära henne genom skogen
bära henne
förbi jättarna
och vättarna
och farbror Weidstam
varför skrattar du
så konstigt
gullefar
som om jag inte fanns
ho ho
här är jag

måndag 28 juni 2010

Sömnlös i Ormanäs

Jobba skriva äta skriva jobba skriva städa nä förresten träna skriva älska skriva jobba skriva läsa skriva tänka skriva skriva skriva. Sova? När ska man hinna det? Hur gör man?

söndag 27 juni 2010

Ju mer jag skriver desto mindre får jag sagt. Inte så konstigt kanske eftersom jag skriver samma sak hela tiden. Det som är konstigt är att ju mer jag skriver desto mer måste jag skriva. Jag får aldrig nog. Som ett mantra upprepar jag orden om och om igen. Jag skriver.

torsdag 24 juni 2010

Ord tar tid

Först tänker jag. Sen tänker jag lite till. Sedan provar jag. Testar hur orden ser ut när jag skriver dem. Till sist (nåja) frågar jag dem om de vill vara ensamma eller tillsammans. Om de vill stå framför eller bakom varandra. Eller rentav under. De vet vad de vill. Orden. Jag behöver tid.

måndag 21 juni 2010

Dagen efter

Hur känns det nu när festen är över och gästerna har gått hem? Hur känns det att sångerna har tystnat? Att ovationerna uteblev och fläckarna inte gick att tvätta bort. Hur känns det att sitta där med döden flåsande i nacken? Utan lösögonfransar. Hur känns det? Jag bara undrar hur det känns.

onsdag 16 juni 2010

Profilering

Jag är inte bra på det här med att leva. Jag är en sån som kommer på den mördande repliken när alla har gått hem. En som står kvar på startbanan och grubblar när de andra närmar sig mållinjen. Som både vill äta upp kakan och ha den kvar. En som hatar wettex-dukar och kollektivt samförstånd. Som får kalla kårar av Så ska det låta och väder av alla sorter. För att inte tala om humor. Humor är det värsta jag vet. Sådan är jag.

måndag 14 juni 2010

besluten
delegerar jag
visst finns det gott om
frisörer
länsveterinärer
och kommunaltjänstemän
som vet i vilken del av floden
jag vill drunkna
själv
kan jag inte bestämma mig

lördag 12 juni 2010

Avslut

Jag ska ta på mig lösögonfransarna nu. Sluta tjata om wettexdukar. Det är ovärdigt att vältra sig i wettexdukar på det viset. Så gör man inte. Så gör man inte om man vill åstadkomma en förändring. Jag vill att allt ska vara som det brukar.

tisdag 8 juni 2010

Om att fira och förvalta

Jag har fått en ny familj. Systrar och bröder som brinner för de rätta orden. Som hjälper mig att hitta dem. De rätta orden. Det är något att fira tycker jag. Det finns bara ett problem. Jag är usel på att förvalta mitt familjeansvar. Men jag har gjort dagens läxa nu. Och gårdagens.

lördag 5 juni 2010

Svettigt

Idag är jag glad. Så glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Medan jag grunnar gör jag små piruetter i vattenpölarna, bjuder jag upp rödvingetrasten – eller är det en brushane - till en svettdrypande tango. Det är inte var dag man dansar tango i vattenpölarna. Det är inte var dag man är glad heller. Inte så här glad.

torsdag 3 juni 2010

Inte död 4

Det känns ovant i början, men det går över. Det gör ont, jag vet, men det går över. Det kan kännas lite ensamt ibland, men det går över.

Det känns fortfarande ovant. För att inte tala om hur ont det gör. Och det är ensamt på gränsen till outhärdligt. Men det går över. Det är nog det värsta. Att allting går över.

torsdag 27 maj 2010

Inte död 3

Där sitter vi i våra finklänningar och flaxar med våra lös-
ögonfransar. Låtsar att vi lyssnar på vad vi säger och att vi förstår vad vi menar. Men vi är inte döda och det är något att vara glad för. Vi är inte döda. Bara nästan.

söndag 23 maj 2010

det som syns
är jag inte rädd för
inte det som sägs
heller
det är det andra
det osynliga
och outsagda
som skrämmer livet
ur mig

torsdag 20 maj 2010

Inte död 2

Idag är det ett år sedan jag opererades. Då var jag säker på att jag skulle dö. Jag hade något i magen och det vet väl alla att man dör av sånt man har i magen. Så jag förberedde mig noga. Målade tånaglarna för att bli ett vackert lik men det kunde jag glömma. Man fick varken ha smink eller egna trosor och sjukhusets var ingen höjdare. De var gjorda av fisknät och kasade ner hela tiden. Och strumporna var sådana som tomten lägger julklappar i. Med plats för många klappar. Operationssärken var tjusigt mönstrad trodde jag, ända tills jag fattade att mönstret var mitt eget blod. Så där satt jag med uppsvälld mage i min blodiga särk och funderade på om de är riktigt kloka, de där doktorerna. De hade gjort hål på vänstersidan fast jag hade ont i den högra! Men jag var inte död och det var något att vara glad över.

måndag 17 maj 2010

Hemligheten i deras ögon

Läckra lik med uppumpade bröst och bikinilinje, slipsgubbar som mäter framgång med muskelstyrka och dreglar efter överjordiskt vackra kvinnliga chefer, skjutglada gangsters och korrumperat rättsväsende med sexistiska förhörsmetoder. Hade jag vetat att filmen handlade om detta skulle jag aldrig sett den. Men jag antar att jag har vidgat mina vyer.

lördag 15 maj 2010

Hurra det regnar

Då slipper jag huka i trädgårdslandet och dra upp små gröna blad som eventuellt kanske i bästa (värsta?) fall är kirskål och inte jordärtskockorna som vi planterat. Då slipper jag plocka nässlor till nässelsoppan till Stig, slipper jag leka naturromantiker. Hurra det regnar.

torsdag 13 maj 2010

Vad gör man

Vad gör man när man får hosta av hostmedicinen och armen molar av den smärtfria träningen? Vad gör man när orden inte kommer, när lösögonfransarna ramlar av och man får klåda av plastleendet? Vad i herrans namn gör man? Man drar i sitt gula snöre och är glad ändå. Hostar i armvecket och ler urskuldande. Letar efter orden som måste finnas någonstans (ord kan väl inte bara försvinna). Man köper nya lösögonfransar och en salva mot klådan. Svårare än så är det inte. Man ska inte göra det svårt för sig.

måndag 10 maj 2010

En liten by på franska landsbygden

En pampig trädallé med EU-finansierad strålkastarbelysning. Folktomma gator. Rappade stenfasader med tillbommade fönsterluckor. En godisapparat utan godis och ett stängt café. Skuggor som rör sig bakom husknuten. Det har kommit främlingar på besök. Fyra på en gång. Det är en stor dag i Bram. Så många Ormanäsbor har aldrig varit i den sömniga lilla byn förut. Inte samtidigt. Och det kommer inte att hända igen. Tro på en som varit där.

fredag 7 maj 2010

Åjo, lite farligt var det allt. Och definitivt inte långtråkigt. Det är sluss - titta där så vackert – sluss - vill du köra båten nu – sluss - hörde du sydnäktergalen – sluss - har vi något bröd - sluss – ser ni Pyrenéerna – sluss – bonjour madame – sluss – kolla, en slusk – sluss - han måste vara Depardieus pappa – sluss – undrar om det finns wifi i nästa hamn - sluss – puss- sluss – sluss - sluss…

måndag 3 maj 2010

Inte farligt

Det är inte farligt. Det sa alla. Tvärtom har man en unik chans att testa varandras tålamod. Massor av tid till konflikthantering. Blir man upprörd kan man alltid ta en avkylande simtur i sluss-
bassängen. Eller gå på jakt efter enhörningar.

Det är inte farligt. Med semester.

lördag 1 maj 2010

70 slussar senare

Så där. Det var det. Jag är hemma nu. Nästan i alla fall. Jag har inte varit i Eslöv. Inte i Camargue heller. Jag har varit i Toulouse och tittat på påläggskalvar. Passerat 70 slussar och tränat på samarbete på den pyttelilla båten. Lösögonfransarna hade jag med mig men jag tog dem inte på mig. Jag orkade inte. Och båten var inte wettexduksfri men det gick bra ändå. Kanske har jag lärt mig något.

måndag 19 april 2010

Inte död

Nä jag är inte död. Det tror jag inte i alla fall. Jag är bara i Eslöv. Utan dator. Jag saknar den redan. Men jag kommer tillbaka, kära läsare, jag kommer tillbaka. Fullproppad med nya katastrofer.

söndag 18 april 2010

Utan dator i Eslöv

Har aldrig haft så många besökare på min blogg som efter inlägget om trosor i Camargue. Det är väl trosfabrikanterna som dreglar, kan jag tänka. Undrar om det är lika många som vill veta vad jag gör i Eslöv utan dator. Jag är själv en av dem. Vad i herrans namn gör jag i Eslöv? Utan dator.

lördag 17 april 2010

I skuggan av ett askmoln

Vad var det jag sa. Det är på semestern de inträffar. Katastroferna. Just när jag är på väg till jag vet inte vart, hotas hela norra Europa av ett gigantiskt askmoln. Men det är förstås inte mer än rätt att den rika världen får sin ranson av naturens nycker. Jag sitter inte i sjön. Bara i en ymnig liten svettpöl.

måndag 12 april 2010

Vitsipporna har kommit till Ormanäs. Och hästhovarna och rödvinshämplingen. Det kvittrar och pyser i varenda buske och rödvingetrastarna har bildat en kammarorkester. Och inte nog med det. Ett lämmeltåg av myror har invaderat huset. Det måste betyda att det är vår nu. På riktigt.

söndag 11 april 2010

Utan trosor i Camargue

Vi ska åka till Camargue. Köra med en pytteliten bil och bo på en pytteliten båt. Så liten att jag inte får ta med mig min dator. Jag får inte packa ner ombytestrosor heller. Man kan tvätta på båten säger de vise. Vi har tid till det. Vi ska bara sitta där och guppa i 20 km/tim. Utan dator och trosor. Vi ska ha semester.

fredag 9 april 2010

Nya katastrofer

Jag ska ha semester. Det går säkert åt helvete. Visst är det då de brukar inträffa. Katastroferna. Under semestern. Om det vill sig riktigt illa kommer allt förmodligen med största sannolikhet att gå åt pipsvängen. Man går aldrig fri. Det vet man ju. Att man inte går fri.

måndag 5 april 2010

Alla andra har lösögonfransar.
Alla andra skrattar när man ska skratta.
Säger det man ska säga.
Alla andra viftar med lösögonfransarna när de säger vad man ska säga och skrattar när man ska skratta.
Alla andra.

fredag 2 april 2010

Grundlurad

Jag har köpt en ny bil. Ny fast den är gammal. Den är söt. Fast häromdagen blev jag lite förvånad. Bilen har ingen motor. Jag har letat efter spaken till motorhuven överallt. På instrumentbrädan, under ratten, i dörrspringan, på golvet. Det finns ingen spak någonstans. Jag har köpt en bil utan motor. Det är väl därför den knappt orkar ta sig upp för backarna. Men söt är den. Min nya bil.

måndag 29 mars 2010

För att vara en känslig typ är jag förvånansvärt okänslig. Ibland. Men jag gör så gott jag kan. Drar i mitt gula snöre och gör så gott jag kan.

lördag 27 mars 2010

Utan ord

Jag flyttar ord. Väger dem på våg och väntar. På de rätta orden. De kommer inte. Inte förrän jag stänger av datorn. Eller när jag ska somna. Då kommer de. De rätta orden. I rätt ordning på rätt plats. På morgonen börjar jag om från början.

måndag 22 mars 2010

Utan reklam

Jag brukar få erbjudanden om att tjäna pengar på min blogg. Det låter ju lockande ända tills man inser vad det handlar om. Reklam. Jag har lite svårt att föreställa mig vem som skulle vilja annonsera på min blogg. Det skulle vara wettexdukstillverkare i så fall. Tanken tilltalar mig onekligen. Jag som har som livsprojekt att utrota dem. Wettexdukarna.

lördag 20 mars 2010

Eftermiddagskaffedags

Jag är en opålitlig typ. En som inte vet hur jag ska handla när någon stoppar en kaffekopp i sin väska. Med kaffe i. Bör man ingripa och rädda väskan - och kaffetåren - eller är det viktigare att respektera den personliga integriteten. Det är sånt jag grubblar över. Med vilken rätt gör jag mig till förmyndare över folk som stoppar sitt eftermiddagskaffe i en tygväska.

lördag 13 mars 2010

Jag sitter i fängelse. Med lösögonfransar och hela baletten. Jag sitter i fängelse.

fredag 12 mars 2010

Hostslem

Idag skriver jag om hosta. Det har jag inte skrivit om förut. Ganska anmärkningsvärt med tanke på att jag hostat i elva år. Jag är så van vid att hosta att jag knappt märker att jag gör det. Man vänjer sig vid smärtan när lungorna tumlar runt inne i bröstkorgen. Man vänjer sig vid slemmet också. Det som flyger ut ur munnen och lämnar små gula fläckar på finduken. Vänjer sig vid läkarna som säger att de inte kan göra något. Man vänjer sig vid allt verkar det som. Till och med vid hostslem.

måndag 8 mars 2010

Katastrofer

Kom på att jag inte skrivit något om katastrofer. Jag som älskar katastrofer. Nåja. Dras till dem då. Som drömmer om katastrofer och bär dem med mig vart jag går. Som igår när Lasse och jag promenerade i skogen. Medan han fotograferade granbarr och lyssnade på spillkråkan (som var ledsen) gick jag och tänkte på allt som skulle kunna hända, både där i skogen och sen när vi kom hem (om vi nu gjorde det) för att inte tala om allt som skulle kunna hända våra barn och alla som vi känner, men det är så hemskt att jag egentligen inte vågar tänka på det. Varken i skogen eller någon annanstans. Kanske har jag skrivit om katastrofer hela tiden utan att veta om det.

söndag 7 mars 2010

Fortsättning på fel saker

Någon frågade varför jag inte skriver om böcker. Jag som jobbar med böcker. Men jag skriver hellre om byxlinningar. Om kålsoppa och wettexdukar. Fråga mig inte varför. Eller gör det förresten. Fråga mig varför jag skriver om wettexdukar och lösögonfransar när jag kunde skriva om böcker. På samma gång kan du fråga varför jag inte länkar till Bokhora fast det är en alldeles utmärkt hora. Men vem ska kolla alla länkar som i sin tur länkar till… som länkar till … Än så länge länkar jag bara till de bloggar utan vilka min egen inte hade blivit till. Till Rosemari som hjälpte mig med hantverket, till Ursula som trodde på mig och till Bodil som kanske hade trott på mig om hon vetat att jag fanns.

torsdag 4 mars 2010

Fel saker

Jag skriver om fel saker. Enligt bloggar.se ska man skriva om rut-avdrag, melodifestivalen och regeringen. Datalagringsdirektivet går också bra och hushållsnära tjänster. Och Jonas Svensson fast det vet jag inte vem det är men nu skriver jag om honom i alla fall. Regeringen skriver jag inte om för den gillar jag inte. Inte melodifestivalen heller. Och de hushållsnära tjänsterna sköter min hemmafru så dem kan jag inte uttala mig om. Men nu har jag skrivit om dem åtminstone.

fredag 26 februari 2010

Skillnaden mellan det som är verklighet

Jag tyckte jag hörde en fågel i morse. En vårfågel. Men det var kanske bara inbillning. Helt säkert är att jag såg ett trebent rådjur i trädgården igår. Det var ingen inbillning. Det är inte ofta man ser trebenta rådjur. Särskilt inte i trädgården.

lördag 20 februari 2010

Dröm om ett bättre liv

Åh vad jag önskar ett
omegatillskott
och en kurs i
levande föda
om jag bara fick prova
rebirthing
KBT
och kreativ
visualisering
skulle jag säkert bli en social
socialsekreterare
en sinnlig
kommunaltjänsteman
kommunicerbar älskarinna
och en lidelsefull samtalspartner

tisdag 16 februari 2010

Sorglös

Sorger har jag inga, mina glada visor klinga, när jag sväljer min rosenrot, hopp fallera.

måndag 15 februari 2010

Mitt sista hopp

Jag har fått tips om rosenrot. Att den ska hjälpa mot allt. Hoppas den hjälper mot snöfall också. Nu sätter jag all min tilltro till rosenroten. Om den inte får slut på snön hoppar jag ut genom fönstret. Mitt sista hopp.

fredag 12 februari 2010

Snö och snö

och snö och snö. Snömos i hjärnan och istappar i näsan. När ska man få börja leva igen?

söndag 7 februari 2010

Hur kan man tycka om

att gå med blöta strumpor, att dratta på ändan så fort man förflyttar sig, att komma tre timmar för sent till jobbet, att vänta på ett stjärtovänligt värmeelement i en människoovänlig vänthall. Hur i hela världen är det möjligt för någon enda människa att tycka om det där kalla vita blöta som störtar ner från helvetet. Hur kan man tycka om snö?

måndag 1 februari 2010

Ho ho där ute

Var är ni? Jag pingar och pingar men det är nästan ingen som läser vad jag skriver. Eller också är det många som läser vad jag skriver. Sådana som jag. Som inte vill synas. Men sedda vill ni bli era rackare, det är jag säker på. Försök inte inbilla mig något annat, än att ni längtar efter att bli sedda, för det tror jag inte på.

tisdag 26 januari 2010

Landgående fordonskropp

Nu vet jag hur man gör för att somna. Man tänker på landgående fordonskroppar. Åtminstone fungerade det för mig. Det var så effektivt att jag somnade innan jag hade rullat av spikmattan. Okej, jag tog några slurkar vuxensaft först, stoppade i mig några vuxenpiller och läste en vuxengodnattsaga om alfahannar. Men det fungerade. Tack för tipset Olu. Det hade jag aldrig kommit på själv, att man ska tänka på fordonskroppar (landgående) när man ska sova.

måndag 25 januari 2010

Aj, aj, aj, det buktar och det buktar

Jag har en diskbuktning. Har aldrig hört talas om diskbuktningar förut. Visste inte ens att jag hade någon disk, mer än den på köksbänken och den buktar inte. Den luktar. Fattar inte riktigt vad den där disken fyller för funktion heller men den ska inte bukta, så mycket har jag förstått. Det gör ont då. Så ont att jag knappt orkar lyfta kaffekoppen till munnen. Så den får stå där och lukta. Koppen alltså. Själv ska jag ta en värktablett eller en pilla som man säger här i Ormanäs.

måndag 18 januari 2010

Snöfall

Om det inte slutar snöa snart bombarderar jag snömolnen med varmluftsraketer, spänner jag upp en presenning över hela södra Götaland, skickar jag klagobrev till SMHI, miljöministern och Europeiska Unionen, om det inte slutar snöa snart så skriker jag.

söndag 10 januari 2010

I skogen

Jo visst är här vackert. Många färger och så. Luktar gör det också från den närbelägna gummifabriken. Fåglar har jag inte sett några, men det låg en överkörd hare vid vägkanten. Ögonen stod rakt ut. Jag har gått här i en vecka nu, i mina plaskvänliga mullestövlar - för att hitta dimensionen som jag saknat.

torsdag 7 januari 2010

Utan ämne

Jag har skrivit om lösögonfransar nu. Om wettexdukar och byxlinningar. Finns det något mer man kan skriva om? Är det någon som kan svara på det? Om det finns något annat man kan skriva om, när man redan skrivit om lösögonfransar, wettexdukar och byxlinningar.

måndag 4 januari 2010

Sårbarhet

med plast-
leende
lös-
ögonfransar
och min sårbarhet
som är äkta
går jag ut i den kyliga
sommarhettan

fredag 1 januari 2010

Det var inte meningen

Det var inte meningen att jag skulle skriva om att skriva. Jag skulle skriva om livet. Sällsynt korkat av en som inte är bra på det här med att leva. Jag kanske ska gå med i Facebookgruppen Allt jag vet om livet har Jan Stenmark lärt mig. Han vet mycket om livet, han Jan Stenmark. Det tror jag i alla fall. Han kanske kan lära mig något. Det enda jag vet är att man bara får en chans. Åtminstone i detta livet.