.

.
Klicka på bilden om du vill köpa mina böcker.

måndag 5 juli 2010

Mitt intoleranta jag

Våga inte lämna mig. Jag är ingen som man bara överger så där. Jag finner mig inte i det. Hör du det. Du måste stanna hos mig ännu ett tag. Om du dör förlåter jag dig aldrig. Jag tolererar det helt enkelt inte. Bara så du vet.
Upplagd av kl.
Etiketter: , , , ,

5 kommentarer:

  1. Charlotta5 juli 2010 kl. 23:07

    Starkt och ärligt. Rädslan att bli ensam är starkare än förnuftet.

    SvaraRadera
  2. Y6 juli 2010 kl. 01:27

    Så vill jag också ropa. Men vad hjälper det? Och sedan blir jag lika rädd för att vara den som lämnar. För jag är inte färdig att lämna än. Vill inte det! Vill finnas kvar.

    Titta vilken ångest du väckte i mig.
    Och glädje. Blir alltid så glad för dina ord. För att du verkar förstå. Hur säger man då tack? Så att det hörs?

    SvaraRadera
  3. På det viset6 juli 2010 kl. 17:24

    Nej, fy fan.
    Bara att fixa begravningen vore helt övermäktigt.

    SvaraRadera
  4. Kalle Byx6 juli 2010 kl. 19:50

    Tyckte jag hörde något... Tack Y och alla andra för att ni hjälper mig att hitta orden.

    SvaraRadera
  5. Olu7 juli 2010 kl. 02:51

    Tolerans, intolerans, vad är det för skillnad i det här fallet. Det blir ju som det blir. Men du är väldigt hel du.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)