Här snickras inga kistor. Inga likkistor i alla fall. Det är ingen som ska dö här. Inte idag och ingen annan dag heller. Döden äger inte tillträde hos oss och vi behöver inga kistor. Förresten har vi ingen spik kvar. Det går åt mycket spik för att hålla ihop fuskbyggen. Det finns ingen snickarglädje här. Här snickras inga kistor.
TYvärr bestämmer inte vi själva när döden skall komma på besök. Ibland går det kabrakfort och då och då går det lugnt och stilla.
SvaraRaderaBra :) man vill så tänka. Fina tankar men man kan aldrig skydda helt.
SvaraRaderaFörnekandet är ofta stort, och med viss rätt... Har förresten just beskrivit en som inte kunde stå ut med en enda bortfuskad brälapp, men det är en annan historia;)
SvaraRaderaKlurig text som väcker funderingar!
Det fanns en tid när jag tänkte att "tar jag ut det i förväg, så är det förbrukat, både glädje och sorg". Så jag snickrade kistor, längtade inte efter den jag borde längta... Inte hjälpte det.
SvaraRaderaSnickra inte. (Makalöst, min kommentar blir längre än både dina och mina inlägg. *suck*)
förnekelse jo sånt finns men misstänker starkt att de tillsist spikar en sådan trots förnekelsen
SvaraRadera