Inlägg
är det bara jag som aldrig kan komma in
7 timmar sedan
fredag 16 juli 2010
Livet är en fest
Det var den festen. Det kalaset. Finklänningen hade jag på mig men jag hade glömt lösögonfransarna. Man ska aldrig gå ut utan lösögonfransar, det vet jag ju. Avstånden blir större då. Eller om det är tvärtom, att det är lösögonfransarna som ökar avstånden. Ja, inte vet jag. Jag gjorde i alla fall så gott jag kunde. Lyssnade artigt på lögnerna och låtsade att jag förstod. Det var det kalaset.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Underfundig, fundersam text. Lösögonfransar som skydd eller kanske avståndsminskare. - Möjligen både och ...
SvaraRaderaHm, jag tycker de mest är av ondo. Iallafall de jag testat. Limmet lossnade och fransen for på sned. Nä, jag föredrar nog att gå ut på krogen som jag är. Vill killen inte ha mig naturell är det upp till honom. Då är han ingenting att ha resonerar jag.
SvaraRaderaSkönhet gör att man håller distans pojkarna. Det stämmer alldeles klart.
Ja, det var det kalaset. Och de flesta andra. I ett nötskal.
SvaraRaderaAnsluter mig till maries kommentar.
SvaraRaderaIbland spelar det ju ingen roll. Avståndet finns där liksom redan ändå. Men jag tänker mycket på det just nu, att man kan behöva sådana. Och att ingen verkar förstå.
SvaraRadera