N är död. Det känns overkligt. Vi satt ju och skojade med varandra häromdan. Och nu. Borta. Jag tycker att man ska få leva så länge man vill. Det tyckte N också. Men döden är inte förhandlingsbar. Dessutom ska man inte tjata om den. Man ska låtsa som den inte finns. Jag är en sån som tjatar.
Ja...
SvaraRaderaEn del saker behöver man verkligen tjata om.
tjata vet jag inte ? men det är bra att prata om det.
SvaraRaderaTjata med döden, eller spela schack
SvaraRaderaAllt är bättre än att låtsas som inget:
Tjata, tjata, tjata. Man måste. Du måste. Vi måste. Om det som gör ont.
SvaraRaderaDet finns inte många ord i mig just nu. Men jag läser hos dig. Så du ska fortsätta tjata och skriva. Och finnas. Länge, länge.
Tröstekram.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDöden ingår liksom i konceptet "Livet" så varför skulle det vara fel att prata om det? Vi "tjatar" ju om att föda (och födas).
SvaraRaderaJag tillhör nog också en av dem som "tjatar" döden, döden - i text. För mig är det ett sett att försöka förstå...
brukar man inte spela tärning med döden eller är det någon annan herre mörkrets herre kanske????
SvaraRaderaJovisst är den overklig. Samtidigt som den finns. I allra högsta grad. Så varför låtsas som den inte finns. Det är kanske den som gör livet värt att leva?
SvaraRadera