Inlägg
är det bara jag som aldrig kan komma in
1 timme sedan
måndag 21 juni 2010
Dagen efter
Hur känns det nu när festen är över och gästerna har gått hem? Hur känns det att sångerna har tystnat? Att ovationerna uteblev och fläckarna inte gick att tvätta bort. Hur känns det att sitta där med döden flåsande i nacken? Utan lösögonfransar. Hur känns det? Jag bara undrar hur det känns.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Häftig text. Gillar hur du får till orden.
SvaraRaderaHur det känns - svår fråga ibland. Kraftfull, lite uppfordrande text. Bra.
SvaraRaderaJag uppfattar texten som arg, på vem eller vad? Någon som bär lösögonfransar, döden i nacken? Det har vi väl egentligen alla, den flåsar bara lite olika högt.
SvaraRaderaVet du, jag vet hur det känns. Ibland. Andra dagar glömmer jag, vill inte låtsas om att jag vet. Så bisarrt är livet. Tack för att du skriver.
SvaraRaderaEn känsla av lättnad parad med tomhet.
SvaraRaderaTomt förstås. Men ändå rätt skönt. Bara att hitta något annat att göra när förlamningen släppt. Eller sova. Så länge det går.
SvaraRadera