Självgodheten som glimmade i kapp med silvertrådarna i hans slips, de skimrande svettdropparna i hans mustasch, hans väl-polerade gloria. Han var en man det lyste om. Han var en man som visste vad han ville. En man som visste vad hon ville. Ända tills hon sa ifrån.
(skrivpuffutmaning: skriv om något som skimrar)
Inlägg
är det bara jag som aldrig kan komma in
1 dag sedan
Å, att få se honom slockna så. Du kan, du.
SvaraRaderaDet här är humor.
SvaraRaderaSlutklämmen!
SvaraRaderaHärlig gestaltning. Fin "knyck!
SvaraRaderaetiketten makt kändes helt rätt. väldigt målande text. jag tycker om hur du skriver
SvaraRaderaImponerad!
SvaraRaderaJag gillar också ditt sätt att skriva, denna gång inget undantag.
SvaraRaderaMediadrevet om Juholt har förstört bilden av en mustaschprydd man för evigt - nu ser jag bara honom framför mig.
Välfångat och skickligt. Få men tillräckligt med ord. Skulle vilja veta hur han tänker när han plötsligt inte alls har rätt längre, när självsäkerheten dog.
SvaraRaderaGenialt skrivet!
SvaraRaderaDet lyser om dina ord.
SvaraRaderaTur att hon gjorde det då!
SvaraRaderaSå bra.
SvaraRadera