Jag förstår det i princip. Att vi kommer att ligga där iskalla och orörliga varenda en av oss. Ändå inbillar jag mig på något under-ligt vis att just jag kommer att slippa undan. Det är något jag fått för mig bara.
Inspirerad av ordet särbehandla från Skrivpuff.
onsdag 9 maj 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack för dagens :)
SvaraRaderaFina ord som vanligt!
SvaraRaderaDu vet väl om att du är bäst?
SvaraRaderaEn särbehandling som heter duga!
SvaraRaderaden ultimata särbehandlingen =) Dina ord förtjänar i alla fall den typen av evigt liv.
SvaraRaderaKloka ord!
SvaraRaderaFörstår inte riktigt om du menar att jag författare ska stå på mig eller berättaren i texten?
Snyggt. Hög igenkänning. Men sen börjar vi kanske omsider undra vart alla tog vägen... och allt ordnar sig till det bästa, till sist;)
SvaraRaderaNä men vi kommer inte att ligga där i det iskalla. Vi kommer att vara någon annanstans. Det var inte mor som låg i kistan, det var en lilvlös docka.
SvaraRadera