Det var när han hade babblat oavbrutet i två timmar som jag såg det. Röret till parasollet som stod bakom hans stol. Jag tänkte att jag borde slå honom i huvet med det så han teg men det gjorde jag förstås inte. Man slår inte folk med järnrör i huvet. Man bara tänker det. Han sitter där fortfarande och babblar. Grannjäveln.
Skrivpuffutmaning: skriv om ett rör.
Inlägg
äter årets första och sista semla
17 timmar sedan
På pricken!
SvaraRaderaGrannsämja! :)
SvaraRaderaOch som man kan tänka det!
SvaraRaderaKan vara skönt att åtminstone få avreagera sig i fantasin.
SvaraRaderaTur att man kan tänka det i alla fall, annars kanske man skulle börja skada sig själv med det det där röret.
SvaraRaderaDu är ju så lysande!
SvaraRaderaJag riktigt hör ljudet... dong!
SvaraRadera=D Härligt elakt!
SvaraRaderaDu är en mästare på att skriva läsvärda och roliga Skrivpuffar! Och jag beundrar din flit och förmåga att skriva puff efter puff utan att mattas och utan att förlora din eminenta formuleringsförmåga och din slagkraftiga (sic!) humor!
SvaraRaderaTack för kommentaren hos mig nyss, du var verkligen snabb! Bara för det har jag nu publicerat ett nytt inlägg - och det handlar INTE om sniännu glar! (Otroligt men sant!)
Skulle stå: "ännu ett nytt inlägg" och "INTE om sniglar".
SvaraRaderaIbland hoppar markören iväg utan att jag märker det. Sånt är livet!