Inga deadlines. Inga måsten, inget nu. Ingen flåsar mig i nacken. Inget buller, inget brus. Bara jag och tystnaden. Hjälp hur gör man. Kom och pressa mig. Gör mig viktig nu.
Det en längtar efter kan visa sig inte vara så bra som en hade inbillat sig. Vemodigt på något sätt, som jag tycker att många av dina texter är, om än kryddade med humor.
Det en längtar efter kan visa sig inte vara så bra som en hade inbillat sig. Vemodigt på något sätt, som jag tycker att många av dina texter är, om än kryddade med humor.
SvaraRaderaTidstypisk känsla och väl fångat. Kanske vid en norrländsk sjö finner man det?
SvaraRadera