Så sitter man där igen som en slokande krukväxt och lyssnar på herrar med stort ego som vältrar sig i välformulerade skrytsamheter som inte har nåt med ens egen verklighet att göra och man tänker att man borde säga nåt och ja, det borde man förstås.
Inspirerad av meningen "Jag bara var där, som en krukväxt" från Skrivpuff.
Ha ha - eller gör nå't roligare som att skriva puffar :)
SvaraRaderaUsch. Nedslående! Perpetuum mobile.
SvaraRaderaSom en slokande krukväxt har man känt sig en och annan gång, ja. Träffande liknelse. Dags att sluta sitta snällt och lyssna.. he he
SvaraRaderaSå förnedrande att behöva sitta där och lyssna, jättebra fångat!
SvaraRadera