Avslut

Jag ska ta på mig lösögonfransarna nu. Sluta tjata om wettexdukar. Det är ovärdigt att vältra sig i wettexdukar på det viset. Så gör man inte. Så gör man inte om man vill åstadkomma en förändring. Jag vill att allt ska vara som det brukar.

Om att fira och förvalta

Jag har fått en ny familj. Systrar och bröder som brinner för de rätta orden. Som hjälper mig att hitta dem. De rätta orden. Det är något att fira tycker jag. Det finns bara ett problem. Jag är usel på att förvalta mitt familjeansvar. Men jag har gjort dagens läxa nu. Och gårdagens.

Svettigt

Idag är jag glad. Så glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Medan jag grunnar gör jag små piruetter i vattenpölarna, bjuder jag upp rödvingetrasten – eller är det en brushane - till en svettdrypande tango. Det är inte var dag man dansar tango i vattenpölarna. Det är inte var dag man är glad heller. Inte så här glad.

Inte död 4

Det känns ovant i början, men det går över. Det gör ont, jag vet, men det går över. Det kan kännas lite ensamt ibland, men det går över.

Det känns fortfarande ovant. För att inte tala om hur ont det gör. Och det är ensamt på gränsen till outhärdligt. Men det går över. Det är nog det värsta. Att allting går över.

Inte död 3

Där sitter vi i våra finklänningar och flaxar med våra lös-
ögonfransar. Låtsar att vi lyssnar på vad vi säger och att vi förstår vad vi menar. Men vi är inte döda och det är något att vara glad för. Vi är inte döda. Bara nästan.

det som syns
är jag inte rädd för
inte det som sägs
heller
det är det andra
det osynliga
och outsagda
som skrämmer livet
ur mig

Inte död 2

Idag är det ett år sedan jag opererades. Då var jag säker på att jag skulle dö. Jag hade något i magen och det vet väl alla att man dör av sånt man har i magen. Så jag förberedde mig noga. Målade tånaglarna för att bli ett vackert lik men det kunde jag glömma. Man fick varken ha smink eller egna trosor och sjukhusets var ingen höjdare. De var gjorda av fisknät och kasade ner hela tiden. Och strumporna var sådana som tomten lägger julklappar i. Med plats för många klappar. Operationssärken var tjusigt mönstrad trodde jag, ända tills jag fattade att mönstret var mitt eget blod. Så där satt jag med uppsvälld mage i min blodiga särk och funderade på om de är riktigt kloka, de där doktorerna. De hade gjort hål på vänstersidan fast jag hade ont i den högra! Men jag var inte död och det var något att vara glad över.