Sluta sjåpa dig. Så farligt var det inte. Ett litet blåmärke bara. Nåja två då, det är väl inget att tjafsa om. Han är snäll egentligen. Jag lovar. Han är den snällaste människa som finns. Han kan bara inte behärska sig när han blir arg. Han menar inget illa. Nu får du sluta gnälla. Men säg något då! Varför svarar du inte? Varför ligger du alldeles orörlig? Och varför är du så blå om läpparna. Jamen svara mig då. Hallå! Rör på dig människa. Andas! Andas då för helvete! Andas sa jag!
Ja, precis så är det.
SvaraRaderaKänslor är svåra att hantera och många väljer att inte se det de ser och kanske inte ens känna det de känner. Jag noterar hur irritationen blir rädsla som sedan övergår i ilska hos åskådaren som talar i din text.
SvaraRaderaursch så kusligt det blev trodde inte det i början men mmm det gilla jag
SvaraRaderaOj. Ja.
SvaraRaderaJa. Så hemskt. Och så bra. Och så verkligt. Tyvärr.
SvaraRaderaEn text som känns! Och du trappar upp det skickligt från det lilla blåmärket! Bra!
SvaraRaderaFrån värre till värst. Undrar vem åskådaren är som känns så känslokall.
SvaraRaderaYes. Wow. Bra!!
SvaraRadera