Välkommen till Plyteboken. Här delar vi med oss av alla våra hemligheter. Berättar vad vi äter till frukost och vad vi gör hemma i soffan på kvällarna. Här redogör vi för hur uttråkade vi är klockan 16 och klockan 18.30 och vilken färg vi har på strumporna. Det finns ingenting vi inte pratar om på Plyteboken. Här är vi som en enda stor familj.
(skrivpuffutmaning: skriv om något skenbart)
Inlägg
är det bara jag som aldrig kan komma in
3 timmar sedan
nästan skenheligt....bra
SvaraRaderaoch ja, idag gör det ont...
Ytterligare en text som sitter som en toppaluva;-) Jag är också på Plytet och skriver om mina strumpor, helt meningslöst, touché, touché...
SvaraRaderaPlyteboken. :)
SvaraRaderaFantastiskt bra och träffsäker text. Jag ler samtidigt som jag sätter skrattet i vrångstrupen eftersom dina texter så tydligt visar på våra tillkortakommanden och vår litenhet som människor.
Bra text! =)
SvaraRaderaFacebook ja... varför, varför... undrar man ju. Jättebra skrivet!
SvaraRaderaKul och sant =)
SvaraRaderaOch jag kom in här för första gången, och började undra vad det här var för blogg egentligen... ;)
SvaraRaderaHehe, du har en poäng där her byx. Rätt patetiskt egentligen. Själv stor anhängare av boken.
SvaraRaderaNaiv. Super. Det tog mig flera minuter att lista ut vad Plyteboken var. Må edra socksamtal hjälpa er fram som skribenter och människor!
SvaraRaderaHaha, känner igen den där plyteboken minsann. Bra!
SvaraRaderaMycket snyggt!
SvaraRaderaUnderbar, särskilt om färgen på strumporna!
SvaraRaderaAlltid ett leende redan innan jag kommer fram till texten. Som Pavlovs hundar. Skrattar sedan alltid gott åt dina träffsäkerheter!
SvaraRaderaHar ännu inte gått med i facebook, ibland blir jag lite ängslig, "Tänk om jag missar nå't!". Din text lugnar mig definitivt...
SvaraRaderaJa, det är verkligen tur att det finns storfamiljer. Speciellt när man är en liten en.
SvaraRadera