Du vill att jag ska veta vad du tänker.
Jag vet vad du tänker.
Du vill att jag ska le i samförstånd.
Jag ler i samförstånd.
Du slukar mig. Invaderar mig. Absorberar mig.
Jag lämnar dig.
Nu.
(skrivpuffutmaning: skriv om ansvar)
Inlägg
stjärnorna tänds i kanon
14 timmar sedan
som att först kvävas och plötsligt kunna andas igen
SvaraRaderaDet kan bli för mycket...
SvaraRaderaFast ibland är jag sådan mot mina närmsta, de ska veta vad jag tänker ;-).
Jag lämnar inte dig....jag tar mitt ansvar ;-)
SvaraRaderakram på dig/caja
Wow, kjennes ut som man kveles. Godt skrevet.
SvaraRaderaBerit.
Jag tänker att det är som när jag var ung och trodde att jag kunde förändra andra människor. Numera försöker jag inte ens, den enda jag kan förändra är mig själv. Om jag vill. Om jag orkar. Och har intresset. Kort och koncist. Väl beskrivet. Som jag själv ville beskriva det, med andra ord.
SvaraRaderaBra känsla!!! Tycker mycket om den och att du kan få så mycket utav endast några få ord.
SvaraRaderaKram
mika
Så bra. Och den känslan känns igen.
SvaraRaderaHoppas jag inte sårat dig idag, eftersom du tog bort ditt inlägg. Jag gillade det i allafall, även om jag kanske var lite för kvick i kommentaren. Förbaskade internetkommunikation. Bara ord och inga vänliga leenden. Dessutom tycker jag det är fint med broderade väskor.
SvaraRadera...var tvungen att läsa denna en gång till! Den är så magiskt bra!!!! (ville bara berätta det så du vet det!)
SvaraRadera