Det bästa med att bo på landet är att man har nära till kantarellerna och det sämsta att man aldrig behöver längta efter dem.
(skrivpuffutmaning: skriv om det bästa)
Inlägg
stjärnorna tänds i kanon
8 timmar sedan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
:)
SvaraRaderaDu är bäst.
Låter gott och verkar kärnfullt
SvaraRaderaHärligt skrivet! :)
SvaraRaderasom vanligt säger du allt med bara ett par meningar...
SvaraRaderaDet här med direkt tillfredställelse tror jag är lite av ett aber; vi hinner njuta av att längta efter något; däremot drar vi på våra sorger i det längsta.
SvaraRaderaFöljden blir att vi lever i tunga sjok av negativa tankar som bara tillfälligt lyses upp av positiva diton. Om vi bara hade längtat mer hade vi fått större balans.
Intressant text!
/Roger
"Vi hinner aldrig njuta" skulle det vara, annars blir det konstigt.
SvaraRaderaHerlig:)
SvaraRaderaKunne godt ha tenkt meg å bo på landet, nær skogen og uten naboer...
Ha en fin kveld:)
Jajamen ... om inte grannen snott dom :)!
SvaraRaderaDet där håller jag verkligen med om! (bor själv på landet) =)
SvaraRaderaJapp. Men jag längtar efter dom... mycket ändå. Har inte talangen att "se" dom små gula fläckarna. Dom liksom försvinner i myllret. Så jag får förlita mig på att andra plockar till mig med.
SvaraRaderaSå är det nog.
SvaraRaderaDet sämsta i den vinklingen låter dock inte så allvarligt. ;)
SvaraRaderaJag längtar lite efter dem nu. Fast jag kommer ha nära till dem nästa gång jag åker till landet. :-)
SvaraRaderaEnkelt och så himla sant!
SvaraRaderaHelt rätt..! (Även om våra kantareller växer på COOP)..
SvaraRaderaMin mamma sa alltid till mig när jag var liten, att hon aldrig ville bli riktigt (snuskigt) rik. För då kan man inte önska sig något...
Jag är tacksam för den lärdommen. För önska verkar vara det man får ägna sig åt...
Ha ha fantastiskt!
SvaraRadera