Först begär jag ordet. Ingen hör mig. Sen höjer jag rösten. Fortfarande ingen som hör mig. Att ingen hör mig när jag lägger mig på golvet och skriker bekymrar mig. Jag börjar undra om jag finns.
(skrivpuffutmaning: skriv om att bekymra sig)
Inlägg
stjärnorna tänds i kanon
8 timmar sedan
Läskigt.
SvaraRaderaJag känner igen känslan. Otäckt.
SvaraRaderaJa då kan man känna sig rätt maktlös.
SvaraRaderaVerkligen läskigt.... :(
SvaraRaderaLäbbigt!
SvaraRaderaEkkel følelse.
SvaraRaderaPanik. Fint skrivet.
SvaraRaderasom att stillsamt skrika i vakuum
SvaraRaderagillar
Ja, det låter onekligen konstigt.
SvaraRadera