Så satt vi där och log och låtsade att vi hade något gemensamt och det hade vi väl på sätt och vis även om vi inte riktigt visste vad. Då log vi ännu tapprare och tog varandra i hand och lovade att hålla kontakten för kontakt ville vi ha, det var vi båda överens om och nu sitter vi är med varandras namn i våra adressböcker och det är alltid en början.
(skrivpuffutmaning: skriv om att börja)
är det bara jag som aldrig kan komma in
5 timmar sedan
Ja, det var faktiskt en början! Sen får man se;-)
SvaraRaderaPrecis så där är det ju!
SvaraRadera:-D så typiskt.
SvaraRaderaKrasst och rart i säregen förening:)
SvaraRaderaO! Att anträda färden över bron av glas till en annan människas hjärta. Är det värt det?
SvaraRaderaHärlig ton i din text!
SvaraRadera