Först log jag, men det gör man ju, man smilar upp sig om man kan, och när inget hände drog jag, man kan ju inte stå där och flina. Och tja, sen dog jag. Det är likadant varenda gång.
Huvva, den döden känner jag igen mig i. Men ju fler gånger man dött den, desto snabbare är man tillbaka uppe på fötterna igen. Frågan är om det är bra eller dåligt..
Den där tomma känslan känner jag väl till. Ett obesvarat leende. Bra!
SvaraRaderaSen dog jag. Det var allvarligt. :)
SvaraRaderaHuvva, den döden känner jag igen mig i. Men ju fler gånger man dött den, desto snabbare är man tillbaka uppe på fötterna igen. Frågan är om det är bra eller dåligt..
SvaraRaderaSuveränt igen - du kan du!
SvaraRaderaLite drastisk död.
SvaraRadera